Mission Impossible?

Hej allihopa! 

Nu ska ni få följa med på en resa utan dess like. Jag har nämligen bestämt mig för att bli vig!

Okej, känner att jag byggde upp onödigt stora förväntningar med den inledningen, men faktum är att jag i dagsläget inte ens når mina tår när jag böjer mig fram. Om sanningen ska fram så når jag nog just så pass halvvägs. 

Men detta ska det bli ändring på, var så säker!

Har alltid haft en barnslig fantasi om att kunna gå ner i spagat, så det är mitt mission (impossible?)

Kommer publicera bilder varje vecka så att ni kan följa mina framsteg, eller kanske snarare mina snedsteg.

Vecka 1

Ni kanske slår er för knäna av skratt nu, men till mitt försvar kan jag säga att jag inte var uppvärmd! Dessutom har jag nog en förkylning i kroppen.... tror jag.

Och till alla er kids där ute; var sparsam med saltet!

Gammal, gamlare, gamlast....?

Ålder är bara en siffra på ett papper och allt det där..... men det går inte att komma undan, alla blir vi äldre, även jag! 

Måste förvisso fortfarande visa leg, både på systembolaget och på konsum när jag köper snus, vilket jag antingen kan välja att tolka som att jag fortfarande inte ser en dag äldre ut än 18 eller att det är obligatoriskt i vissa affärer.
Jag tror det är en blandning av båda. För nog har jag blivit äldre alltid.
Jag har nyligen insett att jag verkligen måste anstränga mig, bara för att nå ett sämre resultat än för tio år sen.

Tillåt mig att illustrera:

För tio år sen kunde jag använda fotkräm i ansiktet utan att få så mycket som en kvissla, idag måste jag betala hundratals kronor för hudvårdsprodukter som jag inte alltid vet hur man ska använda.

-Vaddå ögonkräm?

Madde berättade om en kvinna som kommit in till henne på KICKS för att reklamera just en ögonkräm sedan hon fått en allergisk reaktion. Det visade sig att kvinnan i fråga hade smörjt krämen I själva ögat vilket förstås inte var tanken. Skrattade lite ansträngt åt historien medan jag samtidigt tänkte; 

-det hade kunnat vara jag!

För tio år sen ersattes många måltider med kexchoklad och dr Pepper, något som är helt otänkbart i dagsläget. Trots detta pekar pilen på vågen åt höger.

Men det är inte bara spegeln som påminner en om att klockan tickar utan också mina vänner.... Är de inte nygifta är de antingen nyförlösta eller på smällen. Sommaren 2009 måste verkligen ha varit usel.

Och nu står man här själv, på väg att bli en FRU!

 Jag och Rickard tog en cykeltur upp till H&M igår och medan jag stod där och bläddrade mellan galgarna slog det mig; -hur klär sig en fru egentligen?? Är det verkligen tillåtet att bära leggings och converse när man är gift? Borde man inte klä sig i byxdräkt, blusar och pärlhalsband?? 

 När Rickard föreslog att jag skulle köpa ett blommigt nattlinne slog jag genast bort galgen ur hans hand.

- Det där är något som Ida skulle ha på sig. Fru Östlund däremot sover i flanellpyjamas!

Såg också till att påminna honom om att även hans garderob kommer att genomgå en smärre förvandling inom kort:

Dödskalle tshirtar

Urtvättade munkjackor 

Trasiga jeans

....förresten ALLT med dödskallar!

Han såg aningen blek ut när vi lämnade affären. Antar att han visualiserade sig själv i kofta och loafers.

Läckert värre!

Dagens I-landsproblem

Barn dör av svält och isbjörnarna har snart ingenstans att bo. FÖRJÄVLIGT!

Jag är helt och fullt medveten om att det finns livsöden ute i världen långt värre än så, och jag försöker inte på något sätt förringa klimathotet, jag sopsorterar faktiskt! 

Men just idag vill jag belysa en helt annan problematik som faller under samma tema. Jag hävdar bestämt att anledningen till att vi här i Norrland bara har två och en halv årstid istället för fyra som det var tänkt, beror på all jävla överkonsumtion av hårsprej! Och där kan jag tala om för er att jag är oskyldig! Så fick jag det sagt också....

Men på något sätt har vi norrlänningar kommit att acceptera vårt öde, en del bättre än andra givetvis, men överlag är vi ganska toleranta vad gäller vårens nyckfullhet.

Vi hundägare har däremot svårare att godta det faktum att snön inte bara absorberas av luften, vilket hade varit det ultimata, nej för oss byter den skepnad! Först till vatten, sen till geggamoja för att till sist sluta sina dagar som en jordhög........ inne!

Det har kommit till min kännedom att detta kan leda till djupgående friktioner mellan matte och hund, särskilt om man envisas med att ha vita mattor hemma. Själv gjorde jag mig av med allt sådant samma vecka som Gizmo flyttade in, men vad gör man då om man både vill behålla mattan och "hundjäveln" som Maria uttryckte det?

Lösningen är enklare än vad man tror. Rent genialisk om jag får säga det själv!

Borde kanske göra en utförlig Powerpoint presentation, men jag illustrerar det med bilder istället

Redo för högvatten!

Till alla er som tycker att Gizmo ser deprimerad och självmordsbenägen ut så kan jag låta meddela att ni inte behöver oroa er. Han har bara svårt att uttrycka sina känslor.

Hans glädje märktes tydligt när han för första gången skulle visa upp sina nya skor på kvarteret, han bara sprang och sprang! Tog mins trekvart innan han behagade komma tillbaka.

Små och stora ting

Att allt är relativt är knappast någon nyhet, men ibland blir det bara så övertydligt!

Hur vet man vad som är litet? Man jämför det med något annat naturligtvis.

Ta mina fingrar som exempel, har alltid haft en bild av dem som något korviga (ja KORVIGA inte kurviga!) men jag har blivit motbevisad. Med råge.

Efter att ha kastat förbannelser över FedEx hela helgen dök de slutligen upp på måndagseftermiddagen. En upplevelse som förresten inte alls stämde överens med den bild man byggt upp utifrån alla amerikanska filmatiseringar;

"Dörrklockan ringer och jag öppnar, iförd en lyxig morgonrock i satin och små nätta tofflor med rosett och taxklack. Håret är uppsatt i en perfekt knut i nacken och jag doftar friskt av mandelblom. Kinderna är naturligt rosiga och läpparna glänser i en lätt korallrosa nyans. Utanför står en muskulös man i åtsmitande FedEx uniform och keps. Den perfekta tandraden gnistrar när han glatt ler mot mig och lämnar över det platta paketet. Jag ler försynt, men ändå lite förföriskt, när jag signerar den elektroniska dosan. Han önskar mig en fortsatt bra dag, blinkar med ena ögat och går rakryggat tillbaka mot budbilen. Solen skiner, fåglarna kvittrar och det sista jag ser innan jag åter stänger dörren är FedEx killens stenhårda bud-bärar-rumpa som knappt får plats i uniformen. (I fantasin bor jag inte i trapphus!)"

Verkligheten var dock inte lika smickrande:

"Dörrklockan ringer. Gizmo börjar hysteriskt skälla och jag nära nog snavar över honom på väg ut i hallen. Jag har ingen skir sidenrock på mig utan snarare en urtvättad "hajen-tishirt" som jag försöker dölja med hjälp av en noppig filt. Håret är morgonrufsigt (trots att det var sent på eftermiddagen) och uppsatt i en barnslig tofs mitt på huvudet. Kinderna är bleka och läpparna torra som sandpapper. Jag doftar inte heller av mandelblom, faktum är att jag nog inte doftade alls. Mest troligt osade jag nog av geggig lermask och vitlök (Droskans aioli till lunch).

Utanför står heller ingen Herkules i FedEx-fodral. Mannen framför mig är iförd snickarbyxor, vilket hade kunnat vara attraktivt om det inte vore för det faktum att de var smutsiga och framförallt; i fel storlek!

Gizmo började utstöta gutturala väsningar och jag försökte febrilt fösa undan honom med foten medan jag hafsigt kluddade ner min signatur på pappersarket.

Ingen blinkning, inget solsken, inga kvittrande fåglar..... Bara leriga skoavtryck på dörrmattan....

Så för att komma till saken:

I JÄMFÖRELSE med Rickard har jag väldigt nätta små fingrar. 

 

Så trots min besvikelse vad gäller budningen var innehållet i paketet desto mer tillfredsställande!!!

För att återkoppla till rubriken; min ring är liten, Rickards är stor! 

Avslutningsvis vill jag citera min husgud; Anna Anka, som menar att renlighet är det viktigaste i livet. "Allt annat är irrelevant"

Jag tackar för dom visdomsorden. Nu vet jag vad relativt innebär på riktigt.

Åt helvete med....

Loggade just in på Fed Ex hemsida för att spåra Rickards vigselring. Senast befann den sig på Stockholm Arlanda med beräknad ankomst i Umeå på måndag. Men med tanke på den inställda flygtrafiken de senaste dagarna hade jag knappast räknat med att leveransen skulle ske TIDIGARE än beräknat. Det händer bara inte! Men enligt hemsidan så har de varit här igår 13.48 men att kunden (jag) inte var hemma.

Det är ju en ren och skär lögn! Jag var VISST hemma! Men så kommer jag på att det faktiskt var någon som ringde på dörren ett flertal gånger vid den tidpunkten och att jag först hade för avsikt att öppna men sen tänkte... "vem fan kommer förbi den här tiden på dagen?" och kom fram till följande alternativ:

• Jehovas 
• Majblomsförsäljare
• Radiotjänst

Avskum med andra ord!

Fed Ex tyckte säkert att deras expressleverans var ett prov på god service och klappade sig själv på axeln. En liten notis i brevlådan hade väl inte varit för mycket begärt!? Då hade jag ju givetvis öppnat dörren! Faktum är att de är de ENDA jag hade öppnat dörren för i det läget med tanke på att jag just smetat in ansiktet i en stinkande lermask. 

Nä, Fed Ex kan dra åt helvete vad mig anbelangar!

Fler saker som kan dra åt helvete är:

• Mobilsmycken                                                
• Mandelkubb
• TV-shop
• Alla badrumsartiklar med sugkopp

Dressfitting

I kväll var det så dags....
Klänningen skulle på för allra första gången och jag minns med fasa mitt löfte;
- "vad det än är i paketet kommer jag ha det på mig på min bröllopsdag...." Om den så skulle vara tio storlekar för stor eller tvärtom- så pass liten att enda sättet att komma i den vore en smärre organdonation.


Men jag kommer varken behöva transplantera något revben eller flytta mjälten längre ner för klänningen satt som gjuten!


Det hela hade kanske slutat annorlunda om inte mina kära systrar ställt upp och hjälpt mig genom denna prövning.
Med sina flinka fingrar lyckades Evelina pressa mig igenom kreationen utan att spräcka den i sömmarna medan Matilda servade mig med vin á la "dressfitting".
Hon är även hjärnan bakom den fullkomligt geniala lösningen på hur man lättast undviker att sminket följer med under povningen.... men det kommer INTE under några som helst omständigheter att publiceras!!!

uppoffringar

Jag och Rickard har varit sambos i snart 6,5 år och trots smutsiga kalsonger på golvet, chipssmulor i soffan och en och annan fartrand i toaletten har vi ändå lyckats finna en fungerande symbios. Hemligheten? --> Uppoffring och anpassning!

Som när jag först flyttade in hos honom och han prompt ville ha en motorhuv på väggen i vardagsrummet- anpassning!

Eller som när vi sedan beslöt oss för att skaffa en gemensam lägenhet och jag körde 90 procent av hans ungkarlsprylar till återvinningen- uppoffring!

Jag har även varit tvungen att anpassa mig till en helt ny teknisk verklighet där något som brukade vara enkelt, såsom att sätta på TV-apparaten, nu kan liknas vid atomklyvning.

Han å sin sida har fått acceptera, förutom alla mina konstiga små egenheter, det faktum att mina toalettartiklar kräver dubbelt så många hyllplan i badrumsskåpet som hans.

Nu är det återigen dags för lite anpassning!

Efter att ha pratat med Maria igår såddes ett litet frö i mitt huvud som legat och grott under natten. Hon ska nämligen få en walk-in closet! Hon behöver inte längre göra sig av med ett eventuellt överskott av kläder, skor och väskor utan kan förvara sina dyrgripar på det sätt som de förtjänar! Var sak får sin plats och behöver inte ligga i en skrynklig hög i soffan. OVÄRDIGT!

Dessvärre bor man på dryga 60 kvm utan möjlighet att slå in väggar och dylikt, MEN vi har däremot en liten skrubb som för närvarande fungerar som datarum/förvaringsutrymme/gömställe för skräp som ändå kan "va bra att ha", som rent tekniskt skulle kunna förvandlas till en större garderob till moi!

Detta skulle dock innebära att den stationära datorn med 32" skärm inte längre får plats, men det är ju därför vi har "blocket.se".

Ska ta upp detta med Rickard när han kommer hem. Han lär nog bli överförtjust!

Tid för retrospektion

Ibland kan det vara nyttigt att blicka tillbaka på perioder i ens liv då man har agerat en aning utanför ramarna så att säga. Låt oss kalla det retrospektion.

De i min närhet skulle nog säga att jag var aningen ivrig (läs: emotionellt instabil) som fick sin kulmen i fredags då jag helt sonika bestämde mig för att NU är min väntan över!

Efter att tidigare på förmiddagen mottagit en helt OBEGRIPLIG redogörelse över min försändelse från TNT hade den berömda droppen inte enbart fått bägaren att rinna över, utan även skapat en tsunami i miniformat. Jag greppade genast telefonen och påbörjade en telefonkedja utan dess like...

På TNT lät man meddela att klänningen mycket riktigt släppts ur tullen och skulle levereras till min dörr under dagen. Skeptisk som jag är valde jag att lita på min misstänksamma ådra och vände mig direkt till Poståkeriet. Där bad man mig ringa både hit och dit. Så jag ringde.... först hit... sen dit....

Hit kopplade mig vidare till dit som bad mig dröja kvar. Något paket adresserat till Ida Nilsson i Umeå fanns varken här eller där så jag skulle återkomma under eftermiddagen. Och tro mig... nog återkom jag alltid.

Hela proceduren började om från början igen innan jag tillsist fick kontakt med självaste åkerifarar'n som hittade paketet på två röda. Tydligen hade det legat där hela tiden!!!!!!!!

Efter vissa påtryckningar lyckades jag övertala, låt oss kalla honom Bosse, att få komma dit och hämta paketet personligen. Efter att ha kört vilse två ggr och börjat saxvända  utanför Norra Trä och Bygg ansåg Rickard att det var dags för honom att ta över ratten. Poståkeriet a.k.a "Fort Nox" (tack vare dess meterhöga järnstängsel) verkade inte ha för avsikt att släppa in oss. Klockan tickade och svetten lackade. Sekunder innan jag i panik skulle slänga mig på porttelefonen kommer en postbil med samma avsikter som vi. EUREKA!!!! När portarna öppnades var vi inte sena att haka på. Det kändes lite spännande, ja nästan lite olagligt att smyga sig in på det där viset, vilken KICK!!

Två minuter innan stängning tryckte jag på den anspråkslösa ringklockan och släpptes in av ingen mindre än Bosse själv.

- "Ida antar jag?", sa han och log ett ironiskt leende.

Jag valde att bortse från hans nästintill ömkansfulla uppsyn, tog paketet och skuttade iväg till bilen.

Syftet med retrospektion är att man ska ges tillfälle att reflektera och analysera situationer i vilka man kunnat handla annorlunda. Syftet med MIN retrospektion var kort och gott att visa vilken oerhört driftig person jag är.....

Måhända att driftig inte är det ord andra skulle använda för att beskriva mig, men det är ju det som är det fina med att blogga.... det gör det SÅ mycket svårare för någon att säga emot mig!

Våren är en lurig rackare.....

Visserligen var jag tvungen att skrapa bilrutan i morse när jag åkte till jobbet, och visserligen är gårdsplanen fortfarande täckt av sisådär åtta meter snö, MEN det finns all anledning att vara optimistisk. För det har väl knappast undgått någon att det faktiskt är ljust ute även efter lunchtid och att man inte längre riskerar att frysa fast när man stått stilla för länge på samma ställe.

Det är nästan lite tragikomiskt att se hur vi hysteriskt byter ut ljusslingor på balkongen mot blomlådor och solstolar, och att vi så snart termometern passerat nollan anser det vara varmt nog för T-shirt.

Men mitt i all denna eufori glömmer vi bort att vädret inte gör några undantag. Förr eller senare kommer haglet som en käftsmäll.... och då står man där; som ett fån med grillkol och tändvätska under armen.

Det lär nog dröja innan jag ställer undan vinterkängorna med andra ord......så glöm det jag skrev i början... det finns absolut INGEN anledning till att vara optimistisk!

Gisslandramat över!

Klockan 16.01 lokal tid blåstes insatsstyrkan av efter det att ett fredligt fritagande av klänningen kunde genomföras.
Jag förstår allmänhetens suktan efter information men kan i nuläget inte avslöja något mer än att den efter omständigheterna är välbehållen.
I nuläget befinner den sig i garderoben i väntan på en mer permanent lösning.


En vidare redogörelse för händelseförloppet kommer att tillhandahållas under morgondagen.


Den som väntar på något gott....

Släpp klänningen fri!

Det är tydligen inte bara cigaretter och utlänningar som har problem med att ta sig igenom det svenska tullsystemet, så också bröllopsklänningar har det visat sig. En glad nyhet däremot är att det blivit betydligt lättare att smuggla tabletter, i alla fall om man ska tro svenska dagbladet. Så medan alla småknarkare firar med en tripp till la-la-land, hålls min klänning fånge i Örebro!

Efter stenhårda gisslanförhandlingar under dagen gav jag efter och betalade lösensumman. De har nu HÖGST en vecka på sig att befria klänningen, annars tillkallas insatsstyrkan.

 

Operation "Befria klänningen" har inletts....

Visualisering

Jag har förstått att seriösa bloggare ständigt går omkring med en kamera runt halsen, eller ändå mer troligt; att de har en sån där superflashig dyr mobil med inbyggd kamera som gör det möjligt för dem att publicera bilder till varje inlägg.
Jag tillhör inte den kategorin.


Jag har visserligen en alldeles ny digitalkamera, men att släpa med sig den överallt skulle inte bara vara opraktiskt utan också väldigt fånigt.


DÄRFÖR är det väldigt glest med bilder i den här bloggen för tillfället. Men jag försöker slänga in ett par här och där så håll ögonen öppna för uppdateringar!


Eller kort och gott som Anna Anka brukar säga; "Håll ögonen!"

Håller ögonen!

Besvikelsen finner inga gränser

Som framgår av rubriken är besvikelsen total just nu. Det var inget spännande paket som  låg och väntade på mig på Preem. Faktum är att det inte ens var till mig!!! Det var Rickards senaste tradera-fynd som hade anlänt, närmare bestämt en ny kylarfläkt till X-boxen. Om det finns något man ABSOLUT inte vill hitta i ett vadderat brunt kuvert adresserat till en själv så måste det nog vara just en kylarfläkt. Särskilt när man är tjej och i synnerhet när man väntar på betydligt mer spännande saker.....

Det är lustigt hur mycket man hinner tänka de få sekunder som det tar för kassörskan att hämta paketet från lagret.

- Kanske hade man väldigt lite beställningar på Claddagh-ringar i Irland just den här veckan vilket gjorde att man kunde tillverka Rickards ring rekordsnabbt och skicka den till Sverige tre veckor tidigare än beräknat?

- ELLER kan det kanske vara så att postgubbarna i Örebro såg att paketet innehöll något jätte jätteviktigt och expresslevererat klänningen bara för min skull!!??

När jag sedan fick det lilla bruna paketet med texten: HONGKONG tänkte jag:

Rickards ring

Det måste vara klänningen! Och i så fall... PANIK!! Det finns inte en fysisk möjlighet att hela klänningen skulle rymmas i det där fjuttiga emballaget. Om de inte misstagit mig för en rumpnisse det vill säga vilket inte vore helt omöjligt.

Började frenetiskt slita i perforeringen så snart jag kommit utom synhåll för kassörskan. Blev både lättad och besviken på samma gång. "Det är inte klänningen, tack och lov" var min första tanke.... men sen blev jag arg!!!  Hur understår han sig att beställa saker från Tradera i dessa väntans tider?????? Han borde väl inse att jag skulle vilseledas att tro att det var något av ovan nämnda föremål och bli fullständigt förkrossad när jag istället får en plastbit!

Någon form av förvarning hade varit på sin plats.

Kan hända att han har nämnt det, men han borde väl inse att jag inte skulle lägga någon som helst notis om detta!!!

Kan också hända att jag är totalt oresonlig just nu, men han borrde väl inse att jag vill ha någon att skylla på i det här läget och att han är närmast till hands!

Som en vis person en gång sa: "Happy wife, happy life"

Sug på den karamellen du!

Mambojambo

Kom hem från jobbet idag och hittade spännande post på golvet! Dels låg där Rickards presenkort på fallskärmshoppning, nu finns ingen återvändo! Dels en postavisering med okänd avsändare och sist men inte minst... det STORA vita kuvertet märkt: .

Förstod genast att det var bokningsbekräftelsen till Jamaica och var tvungen att hejda en impuls att slita upp upp det. Tänkte att Rickard kanske vill vara med och öppna det så att vi kan läsa igenom alla pappren tillsammans. En fin gest från en omtänksam flickvän.

Ricktade istället min uppmärksamhet mot den mystiska postavin, säkert något spännande! Behöll ytterkläderna på och skuttade iväg till Preem. Väl där får jag veta att paketet inte kommit ännu!! Posten är alltså före sig själv i vissa avseenden. På väg ut hör jag någon som ger ifrån sig ett harklande ljud bakom mig. Det var mamma som ville påkalla min uppmärksamhet samtidigt som hon försökte rensa gommen från nötsmulor, något hon lyckades mindre bra med. Flera gånger under samtalet träffades man av en blöt och grynig massa i mellangärdet. Tur för mig att hon inte är mer än en tvärhand hög, annars hade man fått en nötprojektil i pannan istället!

Så snart jag kommit innanför dörren beslöt jag mig för att öppna det stora vita kuvertet trots allt. ´"Kan ju va bra att jag skumläser det lite grann först" resonerade jag i all välmening.

Det var mycket riktigt bokningsbekräftelsen till Jamaica och en massa annan viktig information, eller mambojambo som jag kallar det. Man blir ju KNÄPP! Vaddå avreseavgift? Vaddå elektroniskt visum? Vaddå? vaddå? vaddå? Känns komplicerat.

Eftersom vi inte betalat någon handpenning ännu finns fortfarande möjlighet att dra sig ur. Något som känns ganska lockande emellanåt. Särskilt som man inte får mycket till uppbackning i detta tuffa beslut.

Jag vet att min familj stöttar mig i de val jag gör och att ingen förebrår mig för att jag väljer att gifta mig på andra sidan jorden (i princip). Men jag saknar ändå den där entusiasmen som jag så mycket behöver just nu.

Det är mycket begärt, det är jag medveten om, men jag behöver mer än deras godkännande.... jag behöver delaktighet och uppmuntran.

Har givetvis hunnit spåra klänningen också. Den befinner sig i Orebro (läs: Örebro), vilket innebär att klänningen äntligen nått svensk mark!! DET är däremot ett paket jag INTE kommer att öppna med lika stor iver.Har inte budgeterat för ett nytt inköp av klänning så oavsett vad paketet innehåller kommer jag att ha det på mig den dag jag gifter mig. Om det så är en kinesisk folkdräkt med knätofsar och bambuhatt!

Nu är klockan 12.33 vilket, enligt kassören på Preem, borde innebära att det mystiska paketet anlänt nu.

För den som är nyfiken kommer en full redogörelse för innehållet lite senare.....

Vi passar ju inte ens ihop... eller?

Något som jag mer eller mindre gått och funderat på ända sedan Rickard gick ner på knä i februari är hur två så fundamentalt olika människor kan ha ett sådant fungerande förhållande?

Till exempel:

• Han älskar sött, jag älskar salt.
• Han sover helst utan kudde, jag behöve rminst två!
• Han älskar karuseller, jag blir spysjuk!
• Han har aldrig provat nikotin, jag snusar en dosa om dan (nästan)
• Han vill sova ut, jag kliver gärna upp i ottan
• Han kan inte äta "dagen efter", jag SUKTAR efter mat!
• Han är aldrig sjuk, mig är det oftast något fel på
• Han är händigt, jag är tekniskt handikappad
• Han är aldrig arg, jag är nästintill bipolär
• Han gillar inte att prata inför folk, ge mig en mikrofon och jag kan stå där hela dagen
• Han älskar mörk choklad, jag föredrar vit
• Han lever efter mottot "allt löser sig", jag vill alltid veta HUR?!
• Han är "slösa", jag är "spara"
• Han dricker sitt kaffe svart, jag spär ut mitt med mjölk
• Listan kan göras längre, men i teorin finns det inte mycket som gör oss till det perfekta paret. I praktiken ser det dock annorlunda ut, låt mig förklara varför:
  
  - Han sover helst utan kudde vilket möjliggör för mig att sova nästintill sittandes.
  
  - Hans passion för karuseller kommer väl till pass när syskonbarn (och så småningom våra egna) vill besöka tivoli.
  
  - Att han aldrig provat nikotin gör honom till ett utomordentligt gott föredöme för den yngre generationen. Han kan säga att rökning är fel utan att vara en hycklare!
  
  - Att han nästintill aldrig är sjuk är rena himmelriket för mig som saknar immunförsvar. På så sätt har jag alltid en personlig betjänt som kan serva mig med såväl halstabletter som alvedon
  
  - Hur hans tekniska genialitet kommer mig till gagn är inte svårt att lista ut.
  
  - Hans oändliga tålamod och långa stubin har visat sig vara själva kittet i vår relation. Utan det hade vi gått skilda vägar redan efter tredje dejten.
  
  - Hans favorisering av mörk choklad är särskilt lämpligt i juletid då Alladin askarna väller in. Alla trillingnötter, gräddnougater och vita tryfflar ligger vackert kvar på sin plats, medan de ruskiga romrussinen och körsbärslikörerna försvinner i ett nafs.
  
  - Och även fast jag verkligen hatar frasen "det löser sig", så gör det alltid det... så länge jag är med honom!
  
  Med detta vill jag slå hål på den gamla klyschan att lika barn leker bäst. Vi delar samma humor och värdesätter samma saker. När jag svävar i det blå tar han ner mig på jorden igen och när han stannar upp puttar jag honom framåt. Med ett hårt tag om varandras händer håller vi alltid balansen.
  
  Därför blev svaret på hans fråga; "MER än gärna!"
  
  
  
  
  
  
  
  
  *bling bling*

Klänningsstatus

Klänningsstatus: Den befinner sig fotfarande i Liege Euro Hub. Vet inte exakt vad detta innebär, men som jag förstår det ligger Liege i Belgien och enligt engelskt lexikon betyder hub:

"the central part of a car wheel (or fan or propeller etc) through which the shaft or axle passes"

Ska nog inte ta det allt för bokstavligt för det skulle alltså innebära att min klänning befinner sig i någon form av nav!! Känns väldigt onödigt.

Fan... nu sitter Rickard och tjuvkikar! Hann se rubriken "Klänningsstatus" innan jag smällde igen locket på laptopen. Han tycker jag är söt...... SÖT!? Jag är INTE söt! Jag är en seriös bloggare, tack så mycket!

Klockan är 15.05 och har äntligen fått i mig dagens första kopp kaffe. Trycket i hjärnan börjar lätta något men det krävs nog ett par koppar till innan man är återställd. Några timmars sömn skulle nog också göra susen. Försökte sova lite grann i bilen på vägen hem men Rickards "roadrage" satte P för det. Pressade 140 på en gammal gropig 90-väg och dånet från den rusande motorn och gruset som smattrade under chassit var ingen vaggvisa direkt.
Hade han haft en ferarri hade han slickat vägen i minst 160 sa han, som för att påpeka att 50 över hastighetsbegränsningen inte var något att gorma över.
Jag tror det är tanken på fallskärmshoppningen som har satt igång detta adrenalinbegär. Vad kommer härnäst? Backhoppning från hustaket?

Får se om vi lyckas locka hit Madde och Johan på lite film ikväll?
Behöver även deras hjälp till att fylla ut listan över "snabbmat-och dylikt-i USA-som-vi-borde-prova-när-vi-är-där" inför vår mellanlandning i Miami.
Än så länge har vi (läs:jag) endast kommit på följande:

Dunkin Donuts
Starbucks
KFC (Kentucky Fried Chicken)

McDonalds och Burgerking känns inte lika "exotiskt" eftersom det funnits i Sverige nästan lika länge.

Andra förslag från min sida (bara för att ta seden dit man kommer) var:

Peanutbutter and jam- smörgåsar på flygplanet
Mac n´cheeze (makaroner och ost)

Men det röstades ner ganska omgående.
Vad äter man på Jamaica tro? Friterade sjöstjärnor i cocosmjölk? Eller kanske man bara röker braj till middag?

Borta bra men....

Det är verkligen sant som de säger.... man saknar inte kossan förrän båset är tomt. I det här fallet representerar kossan obegränsad tillgång till varmvatten, en säng man kan vända sig i utan att ramla ner och gångavstånd till affären. Tänk att det endast krävs två dygn i bushen för att man ska komma att inse betydelsen av dessa tre världsliga ting.
Det första jag gjorde när jag kom hem var att ställa mig i duschen.... eller nej, det första jag gjorde var förstås att äta lunch, SEN duscha! Höll på att skinnflå mig själv med lufa-borsten, men det var det värt!

Kom just på att jag inte förtärt någon form av koffein idag. Min kropp tackar mig för detta med en dunkande huvudvärk. Underbart!

Låååååååång fredag

TREDJE inlägget! Här går det undan!
Vaknade på fel sida av sängen (både bildligt och bokstavligt talat- hur gick detta till?) redan klockan 06.53 av en allt annat än mysig tungkyss av hunden. Han passade även på att rivmärka mig på armen och lämna sitt DNA på huvudkudden. Rickard kunde utan problem sova vidare. Inte så konstigt med tanke på att han både hade den bättre kudden och det mysigare täcket- nämligen mitt!
Utfodrade jycken, svepte en berocca och begav mig ut på en rask promenad. Trots Gizzes iver över att äntligen få komma ut blev jag ändå tvungen att dra honom runt. Antagligen som en protest mot mitt förtryck, men jag står fast vid att en pissfläck inte kräver någon vidare analys. Det är vad det är, GÅ VIDARE!

Älskar gul snö!

Nu har vi ätit frukost, duschat och börjat packa, i alla fall i tanken. Vi VET vad vi ska packa.... vi har bara inte fysiskt förflyttat grejerna ännu.


Gick in på TNTs hemsida igen för att få min dagliga klänningsuppdatering. Det verkar inte finnas "långfredag" i övriga Europa för nu på morgonen flögs den från Frankfurt till Belgien. Inga "Röda" dagar där inte, I like it!


Nä, nu har jag gömt mig på toaletten längre än vad som kan förklaras med "morgontoalett" så det är väl bäst att jag låtsas spola och öppnar dörren.


Ikväll ska Rickard få sitt alldeles speciella påskägg! Längtar efter att få se hans förvånade min och få säga: HA! där ser du.... jag älskar dig mer än vad du älskar mig! Eller nåt annat som ger honom skuldkänslor och sätter lock på hans eufori. Kanske håller tyst och ger honom en puss i stället? Jag försöker ju trots allt inbilla mig själv och alla andra att jag är en stor människa =)


Moooooooot Shliiiiiipeeeeeeeeeen!!

Övning ger färdighet

Wow! Hela två inlägg på samma dag! Men det är väl som med träning; man kör hårt i början för att sakta men säkert falla in i gamla mönster igen. Men jag ger mig själv en välförtjänt klapp på axeln eftersom ingen annan gör det.

Så var det då skärtorsdag. Hade tänkt tvinga Rickard att klä ut sig till påskkärring igen (läs: billigt utspökad dragqueen) men slog genast bort den tanken när bilden av honom i huckle och lösbröst gjorde sig påmind. Måste ju även tänka på trafiksäkerheten... blotta åsynen av honom höll på att sluta i en seriekrock sist han gav sig ut på påskturné.Det blev en sedvanlig familjemiddag hos mamma i alla fall, sedan lite kompletterande inhandling av "bra-att-ha-mat" inför helgen i "Shlipen". Väl där går det nämligen inte att panikhandla om äggen skulle ta slut. Då går det fortare att värpa dem själv.

Kan snart vara arbetslös

När vi sedan kör upp på gårdsplanen kör vi såklart fast. Totalt osugen på att skotta fram fanskapet för hand, men var så klart tvungen. Nu är jag helt slut.


Men nu till en statusuppdatering: Bröllopsklänningen befinner sig nu i Frankfurt, min vigselring är under tillverkning och resan är bokad. Vet ej ännu riktigt var i världen Rickards ring befinner sig, antar att Fed-ex overnight inte gäller Sverige? Kalla mig korkad men det funkar ju för tomten!!!!!!




















Detta är den beställda skruden till bruden
Har även fått ett exakt datum för bröllopet: Fredag den 8e oktober kl 16.oo lokal jamaicansk tid. Enligt mina geniala beräkningar¨ca. 21.oo svensk tid (fritt fram att korrigera!). Om du är nyfiken på att se var ceremonin kommer äga rum kan du tjuvkika här.

Känns spännande och overkligt på samma gång naturligtvis. Men inte utan ett styng i hjärtat vid tanken på att Matilda inte kommer närvara. Vet inte hur jag ska klara detta utan henne vid min sida? Ush... nu kommer trycket över bröstet igen.

Dags att ta fram den bruna papperspåsen. Till nästa gång... gla påsk!

Tredje gången gillt?

Detta är mitt tredje och sista försök till att blogga. Har aldrig kommit så här långt förr, dvs att jag faktiskt SKRIVER någonting, vilket ju är själva syftet?
Oj, nu kom Rickard hem och jag tappar fokus fullständigt.

Får försöka på nytt senare