Det bästa med julen är.... DEL 2

Maten.

Har iofs kommit fram till att julbord nog inte är min grej.

Ett klassiskt julbord, enligt mig, består av:

Skinka 

Köttbullar

Revbensspjäll

Kalvsylta

Prinskorv

Rödbetssallad

Mimosasallad

Gravad lax med hovmästarsås

Janssons frestelse

Lutfisk med vitsås

Leverpastej

Kokt potatis

Sill

Vad jag anser vara ätbart av detta kan räknas på en hand.

Jag menar... kalvsylta?! Bara namnet borde ju få en att tänka ett varv till....

Att sylta en kalv kan ju aldrig va okej!

Nä tacka vet jag tunnbröd doppad i kokande flott!

DET är vad jag kallar mat!

På julbordet på Le Garage i söndags stod även HAR-SYLTA på menyn.

Var ändå tvungen att smaka såklart och kunde snabbt konstatera att det var precis så äckligt som det låter.

Lyckades ändå slå mitt eget bufférekord genom att gå hela fyra varv, och då har jag inte räknat med alla gånger jag skickade Rickard att hämta dessert åt mig.

För när desserten är så här liten tycker jag inte att det räknas som en fullvärdig portion.

Observera att man knappt täckt botten av burken!

Jag vill även poängtera att burken inte var större än en tändsticksask... typ.

Så det bästa med julen är kanske inte maten ändå.

Och en fråga alla bör bära med sig är: var på kalven sitter syltan egentligen? Och är det så mycket bättre att äta grisröv..... egentligen?

Den enda sanna glädjen

Förra helgen ringde Madde till mig kort efter att jag släppt av henne utanför porten.

Hon undrade om jag sett gubben i drivan.

Gubben i drivan? Undrar jag förstrött...

Tydligen hade en bil kört upp bakom mig just som jag var på väg att åka.

En äldre herre hade klivit ur från passagerarsidan och överrumplats av den höga plogkanten.

Mannen föll handlöst i drivan och hade problem att ta sig upp.

Madde, som blev vittne till hela, hade genast kastat sig på telefonen för att beskriva händelseloppet för mig.

En liknande historia bjöd min syster på för inte allt för länge sedan.

Likt det tidigare scenariot hade vi just skilts åt på stan.

På väg hem under viadukten möter hon en gammal man på väg ner för den hala gångbanan.

Mannen, klädd i söndagsrock och hatt, hinner inte parera när fötterna slinter och faller framstupa.

Den branta sluttningen ger fallet ytterligare accelerationskraft varpå mannen ifråga börjar rulla... flera varv.

Damen, även hon uppklädd för en dag på stan, står förskräckt och tittar på medan hennes make försvinner ner för den isbeklädda asfalten.

Så snart Matilda hunnit runt hörnet ringer hon till mig... 

Hon skrattar hysteriskt och beskriver händelseförloppet i detalj.

Trots att jag befinner mig inne på en affär, omringad av människor, kan jag inte hejda mig utan börjar skratta hejdlöst tills tårarna trillar.

Det finns en anledning till att de ringer till mig.

De VET hur mycket jag uppskattar sådana situationer.

Tyvärr är det sällan jag får bevittna dem själv....

Den enda sanna glädjen är skadeglädjen. Den som påstår något annat har aldrig bevittnat en överklassgubbe förvandlas till en levande snöboll.

Appropå humor...

Fick en T-shirt av min käre man i helgen som skänkt glädje åt många av mina arbetskamrater.

vad är det han försöker säga??

Köldknäpp

Termometern visar -22 grader.

Behöver jag säga mer?

Men än läskigare är att termometern INOMHUS visar 16 grader.

Bra mycket värre!

Kontoret är inget undantag heller....

Två tröjor, kofta, halsduk och rosa filt ett måste.

Chefen insåg att detta kan räknas som ett arbetsmiljöproblem och jag kan inte annat än hålla med.

Tur att man sitter på tekniska avdelningen så en händig gubbe är inte svår att finna.

Man börjar klättra på stolar och skruva i taket.

En kraftig vind rör om bland alla papper.

Gubben är borta och... det verkar ventilationslådan också vara...

Tar min tillflykt in på Malins kontor.

När jag kommer tillbaka är problemet åtgärdat.

Nu har jag ingen luftkonditionering... över huvud taget.

Luften står still, UNDERBART!

Kylan här hemma tacklar jag enkelt med min nya elektriska värmefilt!

(Tack mamma!)

Dessvärre är sladden inte särskilt lång vilket gör det svårt att röra sig längre än en dryg halvmeter från soffan.

En köldknäpp är inget man får.... det är något man BLIR!!

Det bästa med julen är.... DEL 1

Veckorna innan jul brukar vanligtvis vara de bästa på hela året.

Själva julafton är jag inte särskilt förtjust i, har jag upptäckt, men allt det andra runtomkring!!

Av naturliga skäl har jag inte hunnit med de sedvanliga bestyren i år. Men EN sak ruckar jag inte på... julbaket!

Igår tog jag och Madde oss an lussekatterna. CHECk!

Iförda våra julbaksförkläden satte vi igång, fulla av energi och förväntan.

Tio minuter senare kommer vi ihåg att baka lussekatter är förjävligt!

För mycket mjöl ger torra kissar

Sådärja.... då bakar vi ut

Gick inte att forma degen. Som vanligt.

Mycket svordomar. Som vanligt.

Uppgivenhet och ilska. Som vanligt.

Ser ändå fram emot nästa år.....

Kors i taket

Ikväll var det hockey med jobbet.

Jag, såklart, åkte endast för maten.

Jag är och förblir ett sant bufféproffs.

Alla höll med.

Kände mig lite malplacerad där på läktaren.

Inte enbart för att jag inte är särskilt intresserad av själva matchen, utan också för att jag, rent geografiskt, är en Björklövare.

Ajabaja!!!

Kom på mig själv vid ett tillfälle med att klappa händerna.

Tar ingen skuld för detta.

Jag fick "feeling" helt enkelt....

Men det var i övrigt en lärorik kväll.

Det är tydligen inte SK (Sportsligt Korrekt) att kalla spelarnas kläder för "utstyrsel"

Det är tydligen inte SK att skrika"ICING"! slumpmässigt

Det är tydligen inte SK att anta att Powerbreak innebär paus för att äta en powerbar

Det är tydligen inte SK att kommentera en tackling som "estetisk"

Och det är tydligen inte SK att riva matchprogrammet i småbitar för att använda som konfetti

Pappa ringde mitt under matchen och jag svarade (Vilket säkert inte heller var särskilt SK).

När jag berättade var jag var och vad jag gjorde skrattade han gott och nämnde något om ett kors i taket.

Passade också på att skicka ett litet mms till svågern, a.k.a "Löve" med texten H**A Skellefteå. 

Stjärnorna får han fylla i själv.

En väldigt trevlig kväll trots lite blod på isen och en relativt lugn hejarklack.

Hade sett fram emot att få insupa lite sann hockeykultur och kanske lite huliganism.

Men maten var i alla fall god.

Huvudsakligen.

Kortslutning i dubbel bemärkelse

Så mycket att göra... så lite tid.

Minns när man var liten och räknade dagarna till julafton med stor förväntan.

Nu räknar man också ner dagarna, men av en heeelt annan anledning.

Hjärnan känns mosig och lite tuggad.

Efter jobbet kröp jag upp i soffan med min bästa vän; a.k.a värmefilten.

Började brännas.

Ordentligt.

Precis som när jag fått punktering på bilen började jag ana oråd.

Valde att ignorera.

Svag doft att bränt kött.

Kände efter lite till....

Sprakande ljud under kudden.

Bara att inse fakta.....

Överhettad?

Kortslutning!

Värmefilten är död........

Knäppgök

Det finns en viss tjusning med att se på värdelösa TV-program.

Man behöver exempelvis inte anstränga sig för att hänga med i handlingen vilket är en förutsättning om man, som jag, gärna gör två saker samtidigt.

Dessutom matas vi med information hela dagarna som det är tänkt att man ska"lägga på minnet" och då är det skönt att slösa några hjärnceller på oviktigt vetande.

Vissa program blir man bevisligen dummare av, det vet jag!

Men det finns ett program som inte ens en "allätare" som jag har något gott att säga om....

I form med Anna Anka...

Och tro mig, jag fattar!

Det är meningen att hon ska vara elak och dryg.

Det kan jag stå ut med.

Kan även förbise hennes ständiga tjat om att inte "fucka up on her".

Men att i princip läsa sina repliker innantill är inte OK.

Hon är det perfekta exemplet på att allt faktiskt inte går att köpa för pengar... såsom personlighet.

Jag vet inte, kanske är det jag som har fel uppfattning.... men när en person presenterar sig borde den naturliga reaktionen INTE vara; -"bra".

Vad då bra?

Var det ett intelligenstest?

När jag ser Anna på TV tänker jag visserligen på en fågel..... men det är definitivt ingen Anka.

Welcome to Hollywood!

Rudolf is no more....

Måndag morgon.

Igen.

Rullar in på kommunhusets parkering.

Trasig bil.

Igen.

Ingen punktering förvisso.

Men en bit ren-lik är inte bättre.

6 mil utanför Lycksele står en renfamilj och demonstrerar på vägen.

Medlemmar i RTS (Reclaim The Street) utan tvekan!

Hinner få ner farten så pass att jag lyckas undvika bowling-effekten och väja.

Då kommer ett riktigt "snille" från höger och störtar rakt in i fronten.

Per ren automatik sköter jag det hela korrekt.

Övervägde till och med att gräva fram fälgkorset och göra processen kort.

Men det hade knappast hjälpt någon.

20 minuter senare startar jag bilen och svänger ut på E12 igen.

Ur radion ljuder"Rudolph the rednosed raindeer"!!!!

Då slog det mig.... jag har DÖDAT RUDOLF!!!

I kärt minne av Rudolf.....