Om utomjordingarna ser oss

Mördardag på jobbet.

Men det gör ingenting för det är fredag.

ALLT känns lättare på en fredag.

Har bara sovit dryga fyra timmar, men vad gör väl det? Det är ju fredag.

Fick inte gjort hälften av vad jag räknat med, men vad gör väl det? Det är ju fredag.

Tappade mobilen i marken och repade skärmen, men vad gör väl det? Det var ju inte min mobiltelefon! :)

Åkte in till staaan (Skellefteå.... man säger så här) och hade med mig stora "2do-listan".

Bor man 8 mil bort är en sådan viktig.

Hämtade ut mina nya brillor!

Inte för att man är "märkes-bög".. men ja... det är Prada.

Tänkte lägga ut en bild där glasögonen sitter på själva huvudet, men jag ser för tääskig ut så jag hoppar.

Klippte även luggen.

Ibland står man inför små vägskäl i livet som för de flesta inte utgör ett problem.

Frågan: Lugg eller inte lugg, är däremot ett beslut som tagit mig dryga tre månader att fatta.

Lite olika detdär.

I morgon är det Valborgsmässoafton.

Hjärntvättad av alla dessa fåniga ritualer som en helgdag innebär, frågar jag därför alla kring fikabordet var närmsta majbrasa kommer finnas i morgon.

Varför då?

Har jag tänkt att gå dit?

- NEJ!

Vad är så speciellt med en helt vanlig jävla brasa? Annat än att den är i jätteformat?

Eld gör man upp av två anledningar:

1. Värme

2. Grilla korv

Majbrasan alstrar förvisso värme. Faktum är att det är så satans varmt att man ändå inte kan beskåda  den från ett vettigt avstånd.

Detta utesluter alltså per automatik anledning nummer två. Förutsatt att du inte har en 35 meter lång grillpinne.

Varje gång jag försöker placera en ritual eller ett beteende på "idiot-skalan" så brukar jag tänka:

Om utomjordingar bevakar oss från yttre rymden... hur skulle de uppfatta det som pågår just nu?

Och ja, bilden av hur en drös med människor står samlade kring en jättestor brasa och ba glor, behöver jag väl knappast måla upp för er?

Undra just hur de väljer att sammanfatta observationerna i sitt meddelande till moderskeppet?

What's in a name...

"..that which we call a rose. A rose by any other name would smell as sweet."

- Shakespeare (för den obildade)

Malin och Joel ska gifta sig och debatten kring vilket efternamn de ska ta pågår för fullt.

Fyrkantig som man är finns det, enligt mig, två eller möjligtvis tre alternativ:

1. Han tar hennes efternamn (vilket är modernt och jämställt),
2. Hon tar hans efternamn (vilket är klassiskt och traditionellt)
3. ELLER så tar de ett släktnamn i rakt nedstigande led (vilket är mer ovanligt... men inte att förkasta).

De är mer inne på alternativ nummer fyra; Ett helt EGET namn.
Ett hitte-på namn...!

Jag kände genast att jag sålt mig själv alldeles för billigt som tog Östlund ba rakt av!

Flera förslag lades fram:

• Herr och fru Jämställd
• Herr och fru Superhjälte
• Herr och fru Slasktratt (bara för att anspela på den nya enhet vi nu alla tillhör på kommunen)
• Herr och fru Bitar...(mitt förslag) Tyckte att Malin och Joel-Bitar klingar bra och bekant. 

Sofie uttryckte en önskan om att i framtiden kanske anta efternamnet "Turkotte". Sofie... Turkotte!
 Blev själv lite sugen på det efternamnet faktiskt.
Det sätter liksom tonen för hur man vill bli uppfattad av sin omgivning.

Efter en lång och utdragen diskussion, där några förslag övervägdes längre än andra, kom vi fram till:

Herr och Fru Bitar

Joel protesterade högljutt och bestämt.
Jag säger... sug på karamellen.
Håll dörren lite på glänt.

Man kan tycka att valet av efternamn inte spelar någon större roll.
Jag vill å det bestämdaste hävda motsatsen!

Anledningen till att man inte tagit sig längre i livet än så här beror med största sannolikhet på att jag vuxit upp som Ida Nilsson. Jag var dömd redan från början till ett liv som medel-svenne med 1.6 barn, radhus och Volvo.

Hur många Sångerskor, Skådespelerskor, VD:ar, Stadsministrar, Prinsessor och miljonärer känner ni till som heter Nilsson i efternamn? (Charlotte Nilsson räknas inte!)

Jag hade förmodligen haft större chans att komma upp mig i smeten om jag hetat något som  Gyllenhielm, Firestone eller Dior.

Tack för inget mamma!!!

En helt vanlig jävla onsdag

På allmänhetens (Maria Franzéns) begäran skall jag nu försöka summera en helt vanlig jävla onsdag i mitt liv.

Vaknade med nackspärr. Typ. Nu vet jag varför man INTE ska köpa kuddar på IKEA för 5 kronor styck och tycka att man gjort en bra affär.

Passade på att få så mycket som möjligt uträttat under den första timmen på kontoret... efter det är det bara nedförsbacke. Jag borde egentligen bara få betalt för halvtid eftersom jag är totalt utbränd redan efter lunch.

Sitter och glor, med öppen mun... precis som en fågelholk mellan 12 och 16.45. Då går jag hem.

Eller JO, jag satt ju förresten med på Kommunstyrelsens sammanträde idag för att ta del av lite matnyttig information om bevarandet av vår litterära konstskatt i länet ZzzZZZzzz...

Med blickarna på mig från både kommunchef och kommunalråd försökte jag ändå se fokuserad ut.

Men ibland tror jag att Gud testar just MIG extra mycket. 

Ur den 132 årige presentatörens öron växte balar av gul-grått hårlurv. Den bruna manchester-kavajen var sölig och så utnött på armbågarna att man kunde skymta skrovlig gammal hud.

Tog en sväng förbi det lokala gymet här på kvällskvisten. Gick rakt förbi roddmaskiner, hantlar och löpband och tog sikte på solariesängarna istället. Är trött på att bli misstagen för en frukostkorv med blodbrist!!

Alla på kommunhuset har tydligen varit utomhus på påsklovet (vilket är totalt främmande för mig) varpå de nu har ett REJÄLT försprång på solbränne-fronten! Allrahelst vår käre miljöinspektör Stefan som lätt skulle kunna förväxlas med en chokladdoppad.... nånting...

Hursomhelst. När jag kommer ut från solariet stöter jag på ingen mindre än just Stefan och han är inte sen att håna mig för min lätt ljusrosa ton. 

Han undrar varför jag sitter och läser en tidning utanför omklädningsrummet och jag förklarar att jag väntar på Rickard som förmodligen har somnat på solbritsen.

Då påtalar han plötsligt att det är solariet till HÖGER man ska välja om man vill få sig en ordentlig dos av UV-strålning...... tystnad.

Han är påkommen. Han vet det. Jag vet det.

Historien om hur han suttit och pimplat på isen en liten stund och bara, helt ofrivilligt, träffats av solens strålar, börjar sakteliga luckras upp.

Han är en fejkbrännare.... precis som jag!!

"Snacka om multi fucking tasking"

Det är sjeukt skamligt.
Jag förstår att mina 6 följare har övergett mig.... (eller 5 om jag bortser från mig själv).
Den här bloggen är pinsamt ouppdaterad och bortglömd.

Jag tänker inte lova att det blir bättre framöver. Mest troligt blir det inte det.
Alla som nån gång lovat göra förändringar i sitt liv vet att de till 90 procent går åt skogen efter ett tag.
Visst, man köper nya träningskläder, en yogamatta och en matchande vattenflaska.
Besöker gymet flitigt i en vecka eller två, sen kommer skavsåret, det dåliga vädret och TV-programmet ivägen.

Nåja.

Igår bjöd i alla fall Norsjö på ett av sina fyra årliga tillställningar: Rock n' roll och Full House på hotellä som ett avslut på en fem timmar lång vårmarknad.
Man borde kanske stödja den lokala företagsamheten och göra en visit, men jag såg den genom bilrutan när vi blåste förbi i 70 knyck. Det fick räcka.

Festligheterna på kvällen var över förväntan. Hjärnhjälm och darrningar i morse var kvittot på det.
En powernap, fem koppar kaffe och smörgåstårta hjälpte något.

Nu sitter jag och chattar på facebook och bloggar samtidigt. Det är "multi fucking tasking" enligt Madde...

Jag är benägen att hålla med....