Villa, volvo, vovve.... typ

"In Swedish, "Svensson" is used to signify an ordinary Swede, as in "Hon är en riktig svensson" ("She's a real Svensson").

Japp... det är jag nu. Den "vanliga svensken".
Den som bor i villa, kör volvo och har hund.
Fattar för övrigt inte varför man har valt just Svensson för att kategorisera människor som "vanliga" då det faktiskt bara är det NIONDE vanligaste efternamnet i Sverige.

Såväl Andersson, Johansson, Karlsson, Nilsson, Eriksson, Larsson, Olsson och Persson hade med andra ord varit ett mer logiskt val, men okej....

Vidare står det att "The term is not derogatory (nedsättande), rather descriptive (beskrivande).
Nja... håller inte riktigt med dig där Wikipedia för vi alla vet ju att Svensson är synonymt med tråkig, men okej...
 Här är jag alltså.... den "vanlige" (Läs: tråkiga) och väldigt vuxna (Läs: tråkiga igen) Svensken som på bara ett år kunnat sätta kryss i rutan på samtliga punkter.

Jag har revolterat, det har jag gjort.
Bodde kvar i läggan på 60 kvadrat.
Vägrade byta till en större bil och det värsta av allt.... behöll min gamla profilbild på facebook.

Det höll i exakt sju månader sen gav jag vika för förorten.
Det var också då allt det andra slutade spela någon roll.....
Jag blev en Svensson i alla fall.

Jag revolterar, det gör jag.
Den alldeles för lilla bilen står fortfarande på garageuppfarten och signalerar tydligt att här... HÄR bor det minsann inga vanliga tråk-Svenssons.

Dessvärre har det visat sig att ägarna till just vår bilmodell är av den anmärkningsvärda snittåldern av sisådär 67 år (egen notering).
Så här bor mycket riktigt inga vanliga tråk-Svenssons.
Här bor minsann en pensionär.

Älskar mig mest när jag fan inte förtjänar det alls!

Det här med att återuppta bloggning efter ett år är INTE som det här med att cykla.
Man glömmer VISST hur man gör.
Hade tänkt skriva om mina upplevelser av mitt allra första föräldramöte inför Lillys inskolning.
Om paranoian, skräcken och känslan av otillräcklighet inför det faktum att jag inom kort ska överlämna mitt barn till totala främlingar.
Om hur misstänksamheten mot de så kallade pedagogerna bara förstärktes när min syster pekade på bilden av en utav dem och utbrast:

- "HAH! Det är ju HON!, du vet...  hon jag berättade om som blev så där full på sparkfesten (en tillställning som anordnas på mindre orter vintertid) och började slicka på alla karlar!"

Men efter att frenetiskt ha försökt bryta mig in på blogspot med återställning av lösenord, verifieringskoder och massa annat trams har jag helt tappat mitt flow.....

Som vanligt kunde jag inte lugnt och sansat ta till mig instruktioner utan bankade istället hårt i bordet, svor, spottade och skrek.
Tror till och med att jag slet lite i mitt hår, bokstavligt talat, bara för att markera.

Som vanligt är det också lättare att helt tappa fattningen när någon (läs: Rickard) sitter bredvid.
Det är helt enkelt mer effektfullt att spela ut sitt fulla register om man har en åskådare.

När alla könsord och frustrations-skrik var över ger han mig en puss på pannan och säger: "jag älskar dig".

Helt oförtjänt.....