Kovändning

Visst är det fascinerande hur vi ibland använder oss av ord som är helt absurda!? Kovändning är just ett sådant ord som jag använt mig av rätt flitigt på sista tiden och började därför fundera över vart det egentligen kommer ifrån?

Efter att ha googlat lite fann jag följande beskrivning:

"En kovändning är en liknelse som innebär en tvär växling i åsikt eller handling, som kontrasterar skarpt gentemot tidigare ställningstaganden.

Själva liknelsen kan referera till den tvära eller osmidiga vändning en ko kan åstadkomma och vill i överförd betydelse peka på plötsliga kursändringar, som indikerar ostadighet och bristande konsekvens"

 Vänd mig om du kan!

Har insett att jag själv är en riktig "kovändare". Det senaste beviset på det är kungabröllopet, ja till och med monarkin i sin helhet!

Jag har grymtat över tidningsrubrikerna, fnyst åt prinsess-pralinerna på konsum, hånat den svenska rojalistföreningen och gormat över bröllopets belastning på statskassan. 

Hade man kunnat gå ur monarkin hade jag stått först i kön. Men så kom bröllopsdagen..... Det regnade ute och fantasin tröt. Tre timmar senare fann jag mig själv ömsom skrattande, ömsom gråtande framför TV-apparaten. 

Efter en pizza-paus med gummorna på jobbet återupptog jag bröllopsbevakningen med samma entusiasm. Jag kunde för mitt liv inte begripa var detta nyfunna intresse kom ifrån, jag OGILLAR ju monarkin! Men så kom jag på att jag ju själv ska gifta mig snart..... Kan det ha med saken att göra? Ganska troligt med tanke på att jag fullkomligt bombarderade Rickard med sliskiga kärleks-sms efter det.

Men vad det nu än beror på är jag numera FÖR statsskicket monarki. Att den på något sätt skulle utgöra ett hot mot demokratin anser jag vara helt befängt! Kungen har ju ingen politisk inverkan på landet över huvud taget. Fast visst kan jag hålla med om att kungafamiljen har en hög timpenning i förhållande till arbetsinsats. 

Men i slutet av dagen skulle jag aldrig byta min lilla tvåa mot deras enorma guldbur. 

Hur svårt kan de va?

Att få gifta sig på Jamaica känns helt fantastiskt! Ett paradis på jorden i alla avseenden förutom ett- HÅRET!

Tillåt mig att illustrera:

Plan 1. Extentions

Säg den tjej som inte drömmer om ett ordentligt hårsvall!? Och efter att ha lyssnat på The beachboys "Kockomo" minst tio gånger om dagen den senaste veckan har fantasin om att svänga en ordentlig man i slowmotion under ett vattenfall verkligen slagit rot. Dock föddes man nordbo med allt vad det innebär; genomskinlig hy, fräknar och framförallt: tunt och fjunigt hår. Men lyckligtvis finns det genvägar till allt varpå jag nu försöker utreda alla tänkbara alternativ.

Det första som slog mig var såklart hårförlängning. Saken klart!

Dock finns det inget löshår i världen som klarar saltvatten och klor, så det blir till att hålla sig på behörigt avstånd från allt vad pool och havsbad heter. Hoppas ingen av de andra råkar droppa på mig när de sträcker sig efter handduken bara......

Plan 2. Volympermanent

Alla har vi en "to do-ista" över saker vi vill uppnå under vår livstid. Vissa vill resa mycket, andra göra karriär eller köpa ett slott på franska rivieran. En utav sakerna på min lista var att våga permanenta håret (ja... jag vet!) och för fem år sen slog jag slag i saken. Jag minns denna period som bitterljuv, i början ljuv... i slutet enbart bitter och tänkte; "aldrig igen!!" Tydligen hade jag väldigt permanentvänligt hår, som frisörskan uttryckte det, varpå lockarna aldrig gav upp! Efter ett halvår ,då de flesta permanenter brukar lugna ner sig, tycktes min få förnyad kraft. Varken kemikalier eller plattänger rådde på dem små rackarna och dagen jag kunde klippa av dem för gott var en befrielse.

 Förstår ni vad jag menar?

Men precis som med "dagen-efter-syndromet" glömmer man huvudvärken efter ett par dar och alla löften om nykterism är som bortblåsta. Med andra ord började jag överväga att kasta mig in i krull-träsket igen.....

MEN, på grund av den höga luftfuktigheten på Jamaica blev jag starkt avrådd.

- "Ditt hår kommer att se ut som en majbrasa" sa Marcus på Wish.

Inte riktigt looken jag var ute efter.

Så för att summera:

Hårförlängning

Volympermanent

Vad återstår??

Madde föreslog peruk. Får hoppas att det är vindstilla isf. Donald Trump vet vad jag menar......

Skönhet kommer.... varifrån?

"Skönhet kommer inifrån"

" Beauty is only skindeep"

"En bra personlighet försvinner inte med åren"

Detta har man blivit matad med sen man var liten och visst ligger det mycket i det. En person som ler och skrattar mycket, är öppen och trevlig och som bjuder på sig själv upplever man ju vara mer attraktiv än någon som aldrig drar på smilbanden.

Men fastän man blivit äldre och med det en aning klokare låter man sig ändå styras av yttre attribut. Särskilt vad gäller val av partner. Jag kan lova att om en kille skulle beskrivas i ordalag som "trevlig", "social".... och "har verkligen humor",skulle man tänka; jaha.... han är ful! För det är ju allmänt vedertaget att attraktiva personer inte behövt utveckla någon personlighet.

Men frågan är ju då vad som egentligen är viktigast och på den punkten är vi nog alla eniga....... fram till dess att man själv ska gifta sig!! Då blir plötsligt världsliga ting som hår, smink och naglar problem i klass med oljeläckan i mexikanska golfen. 

En bra personlighet i all ära, men den kommer inte fram på bild, sådeså!

Baka baka moderkaka!

Så har då äntligen lille Adam behagat komma ut. Eller det var väl kanske snarare vad han INTE behagade göra eftersom man tillslut fick plocka fram honom med våld. Men säg den saga som inte har ett lyckligt slut, Adam är förstås jättesöt och säkert värt besväret.....?

Själv har jag svårt att föreställa mig en smärta värre än att slå lilltån i sängkanten, och tur är väl det annars skulle nog jag, och många med mig, förbli barnlös. Kan tänka mig att man i framtiden skulle kunna använda sig av en barna-födar-simulator för att hindra överbefolkning i världen.

Så hatten av för alla mödrar, särskilt för dem som inte låter sig avskräckas av blod, slem och jätteblöjor! För dem som vågar tala om vad som VERKLIGEN försiggår och slår hål på myten om ett rosa skimmer. 

Jag kommer nog att ha en väldigt restriktiv inställning gentemot det som kommer ut ur mig; kan jag inte klä det vill jag inte se det! Men så finns det Rebecca.... Jag antar att hon hade en inneboende fascination för moderkakor eftersom hon efteråt bad att få se sin. Barnmorskan, lyrisk över denna förfrågan, svarar att man redan gjort sig av med den, dock hade hon sett en moderkaka ligga alldeles utanför rummet. 

"Jag antar att det är din, men om det inte är det kan vi ta den ändå...." sa hon och skuttade iväg.

Jag gillar kakor. Blåbärskakor, hallonkakor och chokladkakor.

Jag gillar att baka kakor. Mjuka kakor, hårda kakor och sega kakor.

Kan sitta i timmar och leta inspiration i tidningar, böcker och internet. Googlar man kan man hitta alla möjliga spännande recept..... ja, även på moderkaka! 

RECEPT:

Moderkaksfilé med vitlökspotatis

600 g moderkaka, helst mellanbiten.
2-3 msk smör
2 tsk salt, vitpeppar
10-12 potatisar
50 g smör,
1 vitlöksklyfta
½ dl hackad persilja

Gör såhär:

1. Dela moderkakan med en vass kniv i två mumsiga filébitar. Bryn i matfett. Först i hög temperatur så att det blir en knaprig stekyta (moderkakor har annars tendens att trasas sönder i stekpannor). Krydda.

2. Minska värmen och låt filén steka under lock i fem minuter. Vänd en gång under stekning. Moderkakan bör vara röd inuti då man skär upp den.

3. Ta upp de båda filérna och häll ½ dl vatten i stekpannan. Vispa ihop en mumsig moderkakssky.

4. Potatisgratängen görs på vanligt vis. Skiva potatisen i tunna skivor. Salta, peppra. Blanda persiljan och smöret och kleta smeten över potatisarna innan du sätter in den i ugnen, 275 grader i sju minuter.

Bon Apetit!!