Efter många om och men....

Så var då de sista inbjudningarna förseglade och snart på väg norrut.....

Eftersom vi valt att inte ha någon traditionell vigsel med sedvanlig bröllopsfest valde vi att inte heller ha några högtravande inbjudningskort. Istället lät vi meddela våra 50 noggrant utvalda gäster via ett egenhändigt komponerat kalenderblad med hänvisning till vår bröllopshemsida. Man är väl modern?

Men  till farfar och gamla moster Elsy, som med stor säkerhet, aldrig ägt, och aldrig kommer att äga, en dator fick vi lov att knåpa ihop ett par ordentliga inbjudningskort istället.

Är väldigt nöjd över att jag undgick att droppa svett på dem (VÄLDIGT varmt idag) eller skriva adressen upp och ner, vilket är något av en tradition vid det här laget. Inte att droppa svett överallt, men att klanta mig med adresseringen... hur som helst.

Idag är också dagen då vi skickade in hindersprövningen och ansökan om nytt efternamn. Även där lyckades jag stava mitt eget namn korrekt men föll ändå på målsnöret när jag blev allt för ivrig med kryssandet och fyllde i för många av de tomma rutorna. Men min blivande make känner mig allt för väl och hade naturligtvis skrivit ut ett par extra kopior.......

MEN till mitt försvar kan jag bara hänvisa till bilden nedan...

Lite distraherad blir man allt...

Jag tog en snabb titt på Rickard uppifrån och ner och kunde sen med gott samvete försäkra dem på skatteverket om att vi inte är släkt med varandra. Inte ens lite grann.

Vädjan

Har fram till denna dag ansett mig själv vara ganska huslig, så huslig man nu kan vara för en som bor i lägenhet. Jag försöker hålla ett renligt hem, vilket är betydligt svårare nu när man har ytterligare en nedskräpare i familjen.....

.... jag målar utemöbler, skrubbar balkongräcket med en tandborste och bakar mitt eget bröd. Men så kommer Maria och vänder upp och ner på hela min värld.

Hon påtar i trädgården, kokar sin egen sylt och nu senast klev hon upp klockan 7.30 för att baka BULLAR!

Visst skulle jag kunna försöka jobba ikapp henne, ta den lilla gröna jordgubbskarten jag har på balkongen och försöka utvinna lite sylt, men jag fick just en bättre idé...

Jag är av den fasta tron att vi så småningom kommer att återgå till det agrara samhället. Det ekologiska tänket kommer ta över och driva oss till självförsörjning och när det händer tar jag ihop med Maria.

Men varför vänta tills dess?

Maria.... det sägs att det inte är någon större skillnad mellan att ha två barn och ett, så därför undrar jag om du vill adoptera mig?

Jag är inte särskilt krävande. Somnar visserligen ganska sent men sover å andra sidan hela natten. Jag äter det mesta förutom korv och torsk och kastar inte maten på golvet. Jag kan torka mig själv och sköter i övrigt min egen hygien. Kan behöva viss hjälp med val av kläder efter väder och kan få hysteriska utbrott när ingenting passar. Däremot har jag inga krav på att sova mitt emellan dig och Anton och kommer inte stå utanför sovrumsdörren och gråta. Jag vet att han inte gör dig illa.....

Blir jag sjuk behöver du inte stanna hemma från jobbet, se bara till att det finns glass i frysen och en skvallertidning inom räckhåll så klarar jag mig själv tills du kommer hem.

Är tillräckligt gammal för att vara behjälplig med diverse hushållssysslor så länge det inte rör sig om avloppsrensning eller puts av fönster.

Du kan väl höra av dig? Tack på förhand.....