Efter många om och men....

Så var då de sista inbjudningarna förseglade och snart på väg norrut.....

Eftersom vi valt att inte ha någon traditionell vigsel med sedvanlig bröllopsfest valde vi att inte heller ha några högtravande inbjudningskort. Istället lät vi meddela våra 50 noggrant utvalda gäster via ett egenhändigt komponerat kalenderblad med hänvisning till vår bröllopshemsida. Man är väl modern?

Men  till farfar och gamla moster Elsy, som med stor säkerhet, aldrig ägt, och aldrig kommer att äga, en dator fick vi lov att knåpa ihop ett par ordentliga inbjudningskort istället.

Är väldigt nöjd över att jag undgick att droppa svett på dem (VÄLDIGT varmt idag) eller skriva adressen upp och ner, vilket är något av en tradition vid det här laget. Inte att droppa svett överallt, men att klanta mig med adresseringen... hur som helst.

Idag är också dagen då vi skickade in hindersprövningen och ansökan om nytt efternamn. Även där lyckades jag stava mitt eget namn korrekt men föll ändå på målsnöret när jag blev allt för ivrig med kryssandet och fyllde i för många av de tomma rutorna. Men min blivande make känner mig allt för väl och hade naturligtvis skrivit ut ett par extra kopior.......

MEN till mitt försvar kan jag bara hänvisa till bilden nedan...

Lite distraherad blir man allt...

Jag tog en snabb titt på Rickard uppifrån och ner och kunde sen med gott samvete försäkra dem på skatteverket om att vi inte är släkt med varandra. Inte ens lite grann.