Inlägg
Detta firades med en tur in till staan där jag halvt medvetslös satt och glodde på en parkbänk framför en fallossymbol av sten.
Jag var sjuk. Döende. Förkyld.
Jag hade ett mission, ett mål: hitta BH som kan ge en falsk och därmed smickrande figur.
Det vankades bröllop dagen därpå och jag skulle se fantastisk ut.
Mission failed.
Åkte hem med hårspray och nagellack.
Dagen efter var jag fortfarande förkyld men lyckades tämja symptomen med alvedon, nezeril och bisolvon.
Innan avfärd mot Ånäset lyckades jag dessutom spilla hudkräm på klänningen (eller kläddigen, som man säger när man är täppt i näsan).
Fläcken gick naturligtvis inte bort heller.
Men om jag vred på klänningstyget lite grann och höll ihop armarna så skulle det nog inte synas....
 | ||
| Looking faaab!!!! |
Jag och Sofie grät ljudligt och snöt oss om vartannat.
Inte så sofistikerat kanske, men vad gör man?
Helgen därpå bar det av mot Umeå.
Världens bästa syster (som hon snabbt påpekade att hon var) skulle uppfylla en av mina stora drömmar:
- Att få gnida mig mot en Volvo P1800.
Ägaren till bilen var hennes granne som, när han fick höra talas om min något udda önskan, glatt körde ut bilen ur garaget och lät mig både stryka och pussa den nypolerade motorhuven.
Jag gjorde även klart för honom ganska snabbt att när bilderna publiceras på facebook skulle jag hävda att den var min.
Det gick han med på.
Ca 45 minuter senare befinner jag mig på väg 363 i 110 knyck. Euforisk över min egen bedrift är jag endast en hårsmån från att
krocka biljäveln också. Men det är en annan historia.
Ett par dagar senare ringer Sofie, redan trött på en stillsam semester och undrar om vi inte ska hitta på nåt.
Jag föreslår väl en lunch eller nåt i den stilen.
Hon föreslår en roadtrip till Stockholm.
Lät ju onekligen lite mer spännande.
Så vi tog vår lilla Toyota och gasade iväg.
Jag var trött redan i Nordmaling och föreslog förarbyte.
Sofie körde resten....
Hade redan på förväg gjort upp våra ansvarsområden där jag skulle agera kartläsare.
Jag förklarade hur jag på samtliga orienteringslektioner suttit på en sten och käkat pringles och överlämnat själva orienteringsbiten till någon annan.
Föreslog att jag kunde vara DJ istället.
Sofie insisterade på att jag trots allt skulle guida oss rätt med hjälp av en utförlig vägbeskrivning, tillhandahållen av hennes syster via sms.
Vi körde fel.
Så in åt helvete fel.
Tog oss till Solna och stannade där tills hennes syster kunde komma till undsättning.
 |
| Vi står bakom nånting nån stans typ i centrum. KOM! |
och Stockholms kulturliv....
 |
| Fängslad av forna kungars liv och leverne... |
Stockholms baksida
 | |||||||||||
| ... och säker många andras baksidor som också vistats här inne! |
Och sist men inte minst hann vi få ta del av det absolut bästa med Stockholm.... KÄNDISAR!
 |
| Jag, Sofie och "tofs-tanten" |
Vi följde såklart efter med kameran redo som en riktig turist bör.
Jag fotograferade henne i smyg men lyckades bara fånga hennes rumpa på bild.
Kvinnan är minst 2.20 lång!!
Tänkte att jag möjligtvis kunde skicka in fotot till nån skvallerblaska.
Funderade på rubriksättningen och en eventuell kompensation.
På Hötorget stannade hon och lät sig fotograferas med tanter och småtjejer i 13-års åldern.
Sofie taggade till.
Det lyste i hennes blick.
Hon ville också....
Kände mig som nöjd med rump-bilden och stretade emot.
Jag gav uppenbarligen med mig tillslut.
Kände mig obekväm och fattade ett krampaktigt tag i min handväska.
Sofie torkade bort eventuella matrester runt munnen och gjorde sig redo.
Jag försökte mig på ett leende och tog ett hårdare tag i väskrämmen.
Efteråt spekulerade vi kring huruvida bilden på oss tillsammans med Maria Montazami skulle komma att pryda HäntExtras mittuppslag.
Vi skrattade gott åt vår egen paranoia.
En vecka senare dyker bilden upp i Expressens nöjesbilaga med rubriken: "Maria möter fansen".
Ironin har inga gränser.... tydligen.
