Det bästa med julen är.... DEL 2

Maten.

Har iofs kommit fram till att julbord nog inte är min grej.

Ett klassiskt julbord, enligt mig, består av:

Skinka 

Köttbullar

Revbensspjäll

Kalvsylta

Prinskorv

Rödbetssallad

Mimosasallad

Gravad lax med hovmästarsås

Janssons frestelse

Lutfisk med vitsås

Leverpastej

Kokt potatis

Sill

Vad jag anser vara ätbart av detta kan räknas på en hand.

Jag menar... kalvsylta?! Bara namnet borde ju få en att tänka ett varv till....

Att sylta en kalv kan ju aldrig va okej!

Nä tacka vet jag tunnbröd doppad i kokande flott!

DET är vad jag kallar mat!

På julbordet på Le Garage i söndags stod även HAR-SYLTA på menyn.

Var ändå tvungen att smaka såklart och kunde snabbt konstatera att det var precis så äckligt som det låter.

Lyckades ändå slå mitt eget bufférekord genom att gå hela fyra varv, och då har jag inte räknat med alla gånger jag skickade Rickard att hämta dessert åt mig.

För när desserten är så här liten tycker jag inte att det räknas som en fullvärdig portion.

Observera att man knappt täckt botten av burken!

Jag vill även poängtera att burken inte var större än en tändsticksask... typ.

Så det bästa med julen är kanske inte maten ändå.

Och en fråga alla bör bära med sig är: var på kalven sitter syltan egentligen? Och är det så mycket bättre att äta grisröv..... egentligen?

Den enda sanna glädjen

Förra helgen ringde Madde till mig kort efter att jag släppt av henne utanför porten.

Hon undrade om jag sett gubben i drivan.

Gubben i drivan? Undrar jag förstrött...

Tydligen hade en bil kört upp bakom mig just som jag var på väg att åka.

En äldre herre hade klivit ur från passagerarsidan och överrumplats av den höga plogkanten.

Mannen föll handlöst i drivan och hade problem att ta sig upp.

Madde, som blev vittne till hela, hade genast kastat sig på telefonen för att beskriva händelseloppet för mig.

En liknande historia bjöd min syster på för inte allt för länge sedan.

Likt det tidigare scenariot hade vi just skilts åt på stan.

På väg hem under viadukten möter hon en gammal man på väg ner för den hala gångbanan.

Mannen, klädd i söndagsrock och hatt, hinner inte parera när fötterna slinter och faller framstupa.

Den branta sluttningen ger fallet ytterligare accelerationskraft varpå mannen ifråga börjar rulla... flera varv.

Damen, även hon uppklädd för en dag på stan, står förskräckt och tittar på medan hennes make försvinner ner för den isbeklädda asfalten.

Så snart Matilda hunnit runt hörnet ringer hon till mig... 

Hon skrattar hysteriskt och beskriver händelseförloppet i detalj.

Trots att jag befinner mig inne på en affär, omringad av människor, kan jag inte hejda mig utan börjar skratta hejdlöst tills tårarna trillar.

Det finns en anledning till att de ringer till mig.

De VET hur mycket jag uppskattar sådana situationer.

Tyvärr är det sällan jag får bevittna dem själv....

Den enda sanna glädjen är skadeglädjen. Den som påstår något annat har aldrig bevittnat en överklassgubbe förvandlas till en levande snöboll.

Appropå humor...

Fick en T-shirt av min käre man i helgen som skänkt glädje åt många av mina arbetskamrater.

vad är det han försöker säga??

Köldknäpp

Termometern visar -22 grader.

Behöver jag säga mer?

Men än läskigare är att termometern INOMHUS visar 16 grader.

Bra mycket värre!

Kontoret är inget undantag heller....

Två tröjor, kofta, halsduk och rosa filt ett måste.

Chefen insåg att detta kan räknas som ett arbetsmiljöproblem och jag kan inte annat än hålla med.

Tur att man sitter på tekniska avdelningen så en händig gubbe är inte svår att finna.

Man börjar klättra på stolar och skruva i taket.

En kraftig vind rör om bland alla papper.

Gubben är borta och... det verkar ventilationslådan också vara...

Tar min tillflykt in på Malins kontor.

När jag kommer tillbaka är problemet åtgärdat.

Nu har jag ingen luftkonditionering... över huvud taget.

Luften står still, UNDERBART!

Kylan här hemma tacklar jag enkelt med min nya elektriska värmefilt!

(Tack mamma!)

Dessvärre är sladden inte särskilt lång vilket gör det svårt att röra sig längre än en dryg halvmeter från soffan.

En köldknäpp är inget man får.... det är något man BLIR!!

Det bästa med julen är.... DEL 1

Veckorna innan jul brukar vanligtvis vara de bästa på hela året.

Själva julafton är jag inte särskilt förtjust i, har jag upptäckt, men allt det andra runtomkring!!

Av naturliga skäl har jag inte hunnit med de sedvanliga bestyren i år. Men EN sak ruckar jag inte på... julbaket!

Igår tog jag och Madde oss an lussekatterna. CHECk!

Iförda våra julbaksförkläden satte vi igång, fulla av energi och förväntan.

Tio minuter senare kommer vi ihåg att baka lussekatter är förjävligt!

För mycket mjöl ger torra kissar

Sådärja.... då bakar vi ut

Gick inte att forma degen. Som vanligt.

Mycket svordomar. Som vanligt.

Uppgivenhet och ilska. Som vanligt.

Ser ändå fram emot nästa år.....

Kors i taket

Ikväll var det hockey med jobbet.

Jag, såklart, åkte endast för maten.

Jag är och förblir ett sant bufféproffs.

Alla höll med.

Kände mig lite malplacerad där på läktaren.

Inte enbart för att jag inte är särskilt intresserad av själva matchen, utan också för att jag, rent geografiskt, är en Björklövare.

Ajabaja!!!

Kom på mig själv vid ett tillfälle med att klappa händerna.

Tar ingen skuld för detta.

Jag fick "feeling" helt enkelt....

Men det var i övrigt en lärorik kväll.

Det är tydligen inte SK (Sportsligt Korrekt) att kalla spelarnas kläder för "utstyrsel"

Det är tydligen inte SK att skrika"ICING"! slumpmässigt

Det är tydligen inte SK att anta att Powerbreak innebär paus för att äta en powerbar

Det är tydligen inte SK att kommentera en tackling som "estetisk"

Och det är tydligen inte SK att riva matchprogrammet i småbitar för att använda som konfetti

Pappa ringde mitt under matchen och jag svarade (Vilket säkert inte heller var särskilt SK).

När jag berättade var jag var och vad jag gjorde skrattade han gott och nämnde något om ett kors i taket.

Passade också på att skicka ett litet mms till svågern, a.k.a "Löve" med texten H**A Skellefteå. 

Stjärnorna får han fylla i själv.

En väldigt trevlig kväll trots lite blod på isen och en relativt lugn hejarklack.

Hade sett fram emot att få insupa lite sann hockeykultur och kanske lite huliganism.

Men maten var i alla fall god.

Huvudsakligen.

Kortslutning i dubbel bemärkelse

Så mycket att göra... så lite tid.

Minns när man var liten och räknade dagarna till julafton med stor förväntan.

Nu räknar man också ner dagarna, men av en heeelt annan anledning.

Hjärnan känns mosig och lite tuggad.

Efter jobbet kröp jag upp i soffan med min bästa vän; a.k.a värmefilten.

Började brännas.

Ordentligt.

Precis som när jag fått punktering på bilen började jag ana oråd.

Valde att ignorera.

Svag doft att bränt kött.

Kände efter lite till....

Sprakande ljud under kudden.

Bara att inse fakta.....

Överhettad?

Kortslutning!

Värmefilten är död........

Knäppgök

Det finns en viss tjusning med att se på värdelösa TV-program.

Man behöver exempelvis inte anstränga sig för att hänga med i handlingen vilket är en förutsättning om man, som jag, gärna gör två saker samtidigt.

Dessutom matas vi med information hela dagarna som det är tänkt att man ska"lägga på minnet" och då är det skönt att slösa några hjärnceller på oviktigt vetande.

Vissa program blir man bevisligen dummare av, det vet jag!

Men det finns ett program som inte ens en "allätare" som jag har något gott att säga om....

I form med Anna Anka...

Och tro mig, jag fattar!

Det är meningen att hon ska vara elak och dryg.

Det kan jag stå ut med.

Kan även förbise hennes ständiga tjat om att inte "fucka up on her".

Men att i princip läsa sina repliker innantill är inte OK.

Hon är det perfekta exemplet på att allt faktiskt inte går att köpa för pengar... såsom personlighet.

Jag vet inte, kanske är det jag som har fel uppfattning.... men när en person presenterar sig borde den naturliga reaktionen INTE vara; -"bra".

Vad då bra?

Var det ett intelligenstest?

När jag ser Anna på TV tänker jag visserligen på en fågel..... men det är definitivt ingen Anka.

Welcome to Hollywood!

Rudolf is no more....

Måndag morgon.

Igen.

Rullar in på kommunhusets parkering.

Trasig bil.

Igen.

Ingen punktering förvisso.

Men en bit ren-lik är inte bättre.

6 mil utanför Lycksele står en renfamilj och demonstrerar på vägen.

Medlemmar i RTS (Reclaim The Street) utan tvekan!

Hinner få ner farten så pass att jag lyckas undvika bowling-effekten och väja.

Då kommer ett riktigt "snille" från höger och störtar rakt in i fronten.

Per ren automatik sköter jag det hela korrekt.

Övervägde till och med att gräva fram fälgkorset och göra processen kort.

Men det hade knappast hjälpt någon.

20 minuter senare startar jag bilen och svänger ut på E12 igen.

Ur radion ljuder"Rudolph the rednosed raindeer"!!!!

Då slog det mig.... jag har DÖDAT RUDOLF!!!

I kärt minne av Rudolf.....

Lappsjuka

Lappsjuka kan sägas vara ett tillstånd som människor kan komma i när man vistats i en öde trakt under längre tid och på grund av detta blivit nedstämda, delvis på grund av brist på social kontakt. En person som fått lappsjuka känner ett starkt panikartat begär av socialt umgänge vilket gör att personen i fråga känner sig instängd. Tillståndet botas enkelt genom att träffa folk.

Där hör ni!

Enda sättet att bota mig är att komma och hälsa på!

Bara så ni vet liksom....

Samboliv

Helgen har varit.... intressant.

Ja, intressant var ett bra ord!

Har vistats i Norsjö en HEL helg utan att ta min tillflykt till större ort.

Men efter att ha avverkat i princip ALLA filmer som Konsum hade att erbjuda (ja du läste rätt) vände jag mig mot Rickard, gul runt munnen av intorkade rester av ostkrokar och sa:

- Är det så här våra helger kommer att se ut nu framöver?

Han försäkrade mig om att så inte kommer ske.

Skidor kom på tal....

Jag borstade bort lite smulor från morgonrocken med mina flottiga fingrar och suckade.

Skidor?

Skyltsöndagen kom.

Hade planerat att "göra stan".

Inget hade öppet.

Kl 14 började förberedelserna inför projektutställningen på kommunhuset.

Vi blev bara ännu ett stopp på invånarnas glögg-turné.

Nästa år blir det tomte och en säck full med socken-böcker från 1976.

Klev av mitt pass kl 16 och hann med ett besök på Knut'n.

Fyndade charmig lampa och hann prata jobb samtidigt.

Mitt nya ansikte väcker nyfikenhet;

Turist? Migrant? Alien?

Rickard åkte hem vid 19.30 tiden och lämnade hunden.

Detta glömde jag förstås bort i mitt stilla sinne.

03.30 vaknade jag, övertygad om att jag var hemsökt!

Gizmo stod, helt oberörd, på min mage och väntade på ett tillfälle att få krafsa mig i ansiktet.

Uppenbart rubbad dygnsrytm efter veckor av tidiga morgnar med husse.

Så var man sambo igen.

Han kräver iofs ingen plats i badrumsskåpet, vilket är den enda uppsidan med att vara "särbo", men han kräver dess då mer tillsyn.

Rickard kanske inte alltid lägger smutstvätten där den ska, men han har då aldrig tuggat på den (så vitt jag vet).

Han klarar dessutom av att uträtta sina behov på egen hand vilket också är ett stort plus!

Tack och lov är det bara ca fyra veckor kvar innan jag får bo med min man igen.

Vet inte vilken prövning som kommer vara större: att knappt spendera någon tid tillsammans över huvud taget eller tvärtom.....?

Vi kan kalla det en "cliffhanger" :)

Godnatt!

Gesällvisan

Efter jobbet idag gjorde jag något jag inte gjort på över en månad....

GISSA!

För den som trots bilden ändå inte hajjar så har jag alltså handlat mat.

Planen är att jag så småningom ska göra något av den också.

Inte så genomtänkta matvaror kanske...

Jag menar, vad kan jag nånsin koka ihop av det här?

Tvärtemot vad man kanske skulle kunna tro så blir man INTE per automatik duktig i köket när man gifter sig med en kock.

TVÄRTOM! 

Eftersom han oftast (läs:alltid) står för den kulinariska biten är mina egna färdigheter inom det området som bortblåsta.

Inte för att jag egentligen var särskilt duktig innan heller....

Vi träffades medan jag fortfarande var fattig student och levde på klassisk studentmat....

Min paradrätt var snabbmakaroner med köttbullar, brunsås och svartpeppar.

Ändå bättre än aprikoskräm som har varit min frukost, lunch och middag de senaste veckorna.

I övrigt: 

Såg blossa-reklamen på TV för en stund sen. Första för säsongen!

Är det bara jag,  eller är inte det startskottet?

Nu är det snart okej att äta lussekatter och sånt....

SNART sa jag....så släpp pepparkakan!!

Börja om från början, börja om på nytt...

04.45 ringde väckarklockan.

Måste seriöst byta ringsignal för den börjar helt klart att gå mig på nerverna.

05.30 lämnade jag parkeringen.

Snyggt jobbat om jag får säga det själv!

Blinkade, sen var jag i Åmsele.

Därefter börjar berg och dalbanan.

Var på jobbet redan halv åtta.

Bravo!

Måste jag nämna att jag var kissnödig när jag kom fram?

Var ändå instämplad 07.32.

Har verkligen fått in rutinen för det där.

Kunde sluta redan 16.20 och hade planerat en tur till Knut'n.

Hittade skylt men ingen butik.

Körde ett varv till.

Gav upp.

Började plocka upp ur flyttkartongen jag tagit med mig från Umeå.

Gardiner och en duk i en enda stor tygboll.

Inget strykjärn!

Nåväl..... de skrynkliga köksgardinerna passar riktigt bra med det tuggade köksbordet.

Naggat och nött i symbios.

Oj... nu ser jag förresten att vardagsrumssoffan har en lång brun rand på ena sittdynan.

Vill inte veta vad det är.

Ska vända på den.

Hur som helst....

Förutom att packa upp allt småkrafs som gör ett hem, tog jag först tag i det jag ansåg vara mest akut:

Verkligen inte OK!!

Sådärja......

Nu när min tillfälliga sambo Görel flyttat ut har jag heeeela lägenheten för mig själv.

Fram tills idag har jag legat i en liten liten säng mitt i ett jätte jätterum.

Tänkte ändra på det och flytta in i det mindre sovrummet istället.

Känns mer logiskt.

Problemet var bara att den lilla lilla sängen trots allt var större än dörröppningen.

Bände och vred.

Lyfte och slet.

Lyckades tillslut få loss sängbottnen ur dess gängor och kunde styra ut den i vardagsrummet.

Svetten lackade.

Släppte den på foten.

Blev först arg men sen upptäckte jag att madrassen landat mitt emellan TVn och soffan.

Ganska praktiskt när jag tänker efter....

Vill jag ligga och se på TV kan jag se bilden utan att behöva kisa med ögonen.... så mycket.

Vill jag sitta i soffan behöver jag bara lyfta på rumpan ett par centimeter en aning.

En latmasks paradis!!!!

Men bara ett par dagar... sen kommer Rickard och då måste jag åtminstone ge sken av att jag har ordning på mitt liv här uppe.

Men jag har åtminstone inhandlat ett par detaljer som i slutändan ska sätta tonen för hur detta hem ska se ut i framtiden.

Bara så att det inte blir några missförstånd....

Nu förflyttar jag mig ca 12 cm nedåt och kryper till kojs.

Nattinatt!

Man tager vad man haver

Nu har man äntligen kommit tillbaka till den virtuella verkligheten igen.

Med andra ord har jag fått internet.

Lyckan är total!

Finns ju ingenting man kan fördriva mer tid på än just internet.

Eller det är i alla fall vad jag trodde....

Det första jag gjorde var att logga in på facebook såklart.

Men det var jag tydligen ensam om.

Efter att ha snokat runt där, i vad jag upplevde var en evighet, tittade jag på klockan och konstaterade att det endast hade gått 43 sekunder.

Loggade in på hotmail.

7 brev i inkorgen.

6 av dem var skräp.

Exakt 2 minuter och 17 sekunder senare kunde jag konstatera att jag var klar.

Internet hade inget mer att erbjuda mig.

Föreställer mig ändå att jag kommer ha massa tid över till att skriva i bloggen.

Kommer också att ta kort på precis ALLT och dokumentera varje steg jag tar.

Från och med nu!

Kommer säkert bli en hel del intressant läsning..... för den väldigt uttråkade människan.

Gjorde sedan ett digert misstag.

Lade ut vår lägenhet på blocket för uthyrning i andra hand.

Drog till med ett pris som jag kände kanske var i överkant.

Bara för att kolla om jag får nåt svar över huvud taget.

Telefonen har ringt oavbrutet sedan dess.

Mailboxen är snart full.

Sötaste svägerskan Martina kom med en soffa och ett köksbord till mig.

Hon ringer desperat efter vägen i tron om att hon kört för långt.

Inte en medtrafikant så långt ögat kunde nå och gatubelysningen hade sedan länge upphört.

Hon vänder hela ekipaget och börjar köra tillbaka.

Hon läser högt för mig informationen på vägvisarna varpå jag lugnt kan konstatera att hon trots allt kör åt fel håll.

Lärdom: när du tror att du har missat avfarten till Norsjö - kör lite till!

Efter många om och men hittar hon tillslut rätt.

Med gemensamma krafter lyckas vi få upp hela åbäket till tredje våningen.

Hon ber om ursäkt för fläckarna på dynorna.

Konrads maginnehåll.

Vände på dynan.

Ändå större fläck.

Täckte med pläd.

Fick även upp svärmor och svärfars gamla köksbord.

Det var ett mycket fint köksbord.... för 31 år sedan!

Förutom den åverkan som syskonskaran hade orsakat under sin uppväxt hade även Pia (deras gamla hund) fått göra sitt...

Tuggben som tuggben....

Är ändå nöjd med mitt nya, tillfälliga bohag.

Allt klår ju att äta middag på golvet, och i viss mån även från golvet, då jag spiller ganska mycket (genetisk åkomma).

Nu har jag krupit ner i min lilla säng som är ca 2.5 kollegieblock bred.

Har även laddat värmedynan till max.

Kan se fram emot en blöt natt med andra ord!

Man blir som man umgås

Det är märkligt hur snabbt och lätt man tar till sig nya beteenden.

Har lagt märke till ett par förändringar i min personlighet den senaste tiden...

Jag har drabbats av flex-hets.

På morgonen är det stora kliv upp för trapporna som gäller.

Optimalt två trappsteg åt gången.

Småspringer längs korridoren och in på kontoret.

Slår på datorn före jag ens tänder lyset.

Tar av mig ytterkläderna medan datorn startar upp.

Är oftast kissnödig, men det får vänta.

Loggar in.

Gungar fram o tillbaka på kontorsstolen för att distrahera urinblåsan.

Klickar mig fram till personec självservice.

Gungar åt höger och vänster, sätter benen i kors och försöker bedöva mig själv från midjan och ner.

Knappar in personnumret.

Klickar på "stämpla in".

Går dubbelvikt till toaletten...

Helt klart värt två minuter extra på flexen!!

Jag har också drabbats av så kallad "road rage".

Jag måste hejda en impuls att kasta mig på tutan när ett fis-ris framför mig envisas med att köra minst 10 km UNDER hastighetsbegränsningen.

OBS: I inlandet är omkörning inte ett alternativ.

Men än så länge är jag inte orolig över min förvandling.

Börjar jag använda benämningen "pajk" istället för "son" är situationen desto mer allvarlig....

Något nytt, något blått, något gammalt, något fått

Har försökt bryta mig in på den här bloggen hela helgen men har nekats tillträde....

Har grubblat och funderat, varit förbannad och orolig för min egen mentala hälsa...

TILLS dess att jag kom på att jag ju har bytt hotmailadress!

Inte konstigt att man är förvirrad när inget är sig likt nuförtiden. 

Nytt namn.

Nytt jobb.

Ny hemstad (om man nu är säll nog att kalla Norsjö för stad)

Ny bil

Nya (o)vanor

Så då saknas ju bara något blått, gammalt och fått?

Rullgardinen i mitt "nya sovrum" är iofs blå.

Lägenheten i sig är gammal och sängen jag ska sova i har jag fått.

Långsökt.

Åkte förbi Jill en sväng och bjöds på kaffe och huvudvärkstabletter av den starka sorten.

Kände mig lagomt avtrubbad och darrig efteråt.

Hon visade sina bilder från bröllopsfesten.

Huvudvärken tilltog i styrka.

Borde kanske lagt mat på tallriken.....

 

... istället för att dricka middag

Men förutom det är det inget med kvällen jag skulle gjort annorlunda.

Eller jo.... hade kanske inte svept fördrinken som en shot heller.

Men i övrigt var jag en exemplarisk nybliven fru.

Snabbspolning

Arbetsveckan började med

Tyckte väl att det luktade bränt....

Fortsatte med

ZzzZZzz

Och självklart ännu mera

Fick nog av skrothögen och bytte ut den mot

En blivande skrothög

Hann också  med att flytta in i nya lägenheten mitt emellan ett möte och en nätverksträff. Som tur var bestod packningen endast av ett doftljus och en plastblomma. KLAR!

Har nog råkat komma åt snabbspolningsknappen.... 

Tur man har vänner som vet vad man behöver.

I'm gonna be Iron like a Lion in Zion

Jag har läst någonstans att man ska göra mins en sak varje dag som skrämmer en....

Hittills har jag:

• Flugit mycket flygplan (läskighetsfaktor 10)
• Dansat dirty dancing framför hela bekantskapskretsen (ångestfaktor 7... hade varit högre om det inte vore för välkomstdrink..arna)
• Flyttat in hos svärföräldrarna (omställningsfaktor 8)
• Tagit ett jobb jag inte riktigt förstått vidden av ännu, i en stad jag aldrig satt min fot i tidigare (stressfaktor 137)
• (I princip) klippt av mig allt hår (panikfaktor 0)

Jag antar att de senaste veckornas händelser gjort mig lagomt avtrubbad. 

Eller så är helt enkelt fru Östlund (den yngre) en modig rackare...

Fjärde kapitlet...

Från och med i morgon är jag enligt mina egna beräkningar inne på fjärde kapitlet av mitt liv.

Nykär

Sitter på balkongen och lyssnar till ljudet av vågorna som slår mot stranden.

Funderar på att spela in ljudet av syrsorna som spelar så att jag har något att somna till hemma i Sverige.

Har som kommit att gilla otygen!

Det är sista natten på paradisön.

Separationsångest igen!

Kan bara beskriva känslan som nyförälskelse.

Tänker på Jamaica hela tiden.

Vill insupa varje minut som vi är tillsammans, jag och Jamaica.

Känner sorg över att skiljas åt och längtar redan tills vi ses igen.

Om jag kunde omfamna hela ön i mina armar skulle jag göra det.

Vore jag inte så rädd och äcklad av alla småkryp skulle jag kyssa marken och tugga på bladen.

(Jag brukar tugga på allt och alla jag tycker om)

Det jag gillar bäst med Jamaica är:

•  Maten (har aldrig ätit så gott och MYCKET i hela mitt liv)
• Människorna (naturligt glada och chillaxed)
• Naturen(grönt och vackert överallt)
• Musiken (ja... jag är en reggae diggare nu)
• Drinkarna (det är alltid rum o'clock på jamaica)
• Vädret (32 grader på kvällen is irie)
• Sysselsättningsutbud (man har aldrig tråkigt... inte ens när det regnar)

Det jag inte gillar med Jamaica är:

• Kaffet (smakar havsvatten)
• ......

Vet iofs inte om jag skulle kunna bo i ett land som inte kan servera en hygglig kopp kaffe...?

Ska tänka på saken.

Mot Sverige och äkta mörkrost Gevalia Amalia!

Guaguan!

Om Oscarsgalan bara visste....

Första dagen som fru inleddes med frukost på balkongen.

Dock höll den inte samma mått (man börjar ju bli bortskämd) som frukostbuffén nere på terrassen.

Åt därför tillräckligt lite för att fortfarande kunna rättfärdiga frukost nr 2, men tillräckligt mycket för att servicepersonalen inte ska ha gjort sig besvär i onödan.

Därefter en couples massage! (Bröllopspresent från hotellet.... fast jag tror nog att vi betalat för den på nåt sätt ändå)

Skönt var det i alla fall!

Vid 15-tiden begav vi oss ut på en katamarantur a.k.a partybåten!

Romdrinkarna och reggaemusiken flödade i jämn stråle.

Ankrade vid pirates cove där vi fick ta oss en simtur i det korallgröna havet.

Dock gjorde sig de senaste dagarnas frosseri att man inte orkade ta sig särskilt långt på egen hand.

Fick låna gul flytanordning av båtrastafarin.

På väg hem började det regna men stämningen var lika hög som alltid.

Tack för rom och rastas!

Denna dag råkade också vara hotellets 12 års jubileum.

Tema: Old Hollywood!

Vi klev rakt in i något som inte ord kan beskriva.

Mat överallt!

Gamla svartvita filmer visades på en skärm vid poolen.

Isskulpturer.

En flygel.

Personalen i vackra klänningar, hatt och väst.

Underhållning av världsklass.

Exotiska drinkar.

Chokladfontän.

Om Oscarsgalan bara visste..... då skulle den skämmas!

Trots en minst sagt blöt kväll på ALLA sätt o vis klev vi ändå upp tidigt i morse för att bege oss ut på safari.

Åkte offroad i en riktig cabbad landcruiser med camouflage, guidade av ännu en skön jamaican som jag bestämt mig för att ta med mig hem till sverige.

Trots att det var tidig förmiddag var det enligt honom "rum o'clock" så alla planer på en helnykter dag skrotades ganska snabbt.

Vi fick se en helt fantastisk natur, möta helt underbara människor, bada i vattenfall och lära oss allt om den jamaicanska kulturen och dess historia.

Vi svenskar har mycket att lära....

Nu är det dags för mig att chillax (Chill out and relax)

Yah mon!

Ida Nilsson- snart ett minne blott

Är inne på sista timmarna som ungmö nu.

Som vår nyfunne amerikanska bekantskap Christie a.k.a "nutcase" just sa;

- "This is your last night as a bachelorette... aren't you freakin out??"

Sedan spände hon sina galna ögon i mig som bara hon kan.

Men faktiskt inte.

Är väl inne i jamaica mode nu?

Känns faktiskt bara så otroligt underbart....

Ser fram emot att bli fru Östlund Laestander.

Och diamantringen förstås.

Har just ätit ännu en fantastisk middagsbuffé i äkta jamaicansk anda och avrundade det hela med...

limbotävling!!!

Och alla som känner mig förstår säkert hur det gick.

Blev både ovärdigt och oattraktivt.

Johan chockade alla (även sig själv) med att vinna!

Övrigt: 

Madde tyckte att morötterna smakade marijuana men åt upp dem ändå.

 Mer om det senare... jag lovar.

Nu ska här skönhetssovas.

Respec mon

Vi ar rockstjarnor!

Dagarna har gar fort...

Vi gor ALLT men anda ingenting.

Badar i det toksalta havet (som forovrigt svider duktigt i ogonen och tvingar mig att atervanda till stranden forblindad!)

Dricker drinkar.

Jagar smadjur med kameran.

Latar oss i hangmattor.

Men det som kanske ar mest spannande ar att vi ar pionjarer.

Ingen har hort talas om Sverige.

Vi gar omkring som frammande varelser fran yttre rymden och alla vill lara sig om det okanda lilla landet i norr.

Vi ar rockstjarnor!

Ja det ar vi verkligen.

Och vi kan prata hur mycket skit vi vill. Sa lange vi gor det med ett leende.

I morgon vantas en tur med glasbat.

Ar inne i mitt "jamaican mode" och kommer kanske vaga snorkla utan radsla for hajattack!

Det ar vad jag forestaller mig i alla fall.

Evriting is crisp down ere

Lyxigt var ordet...

Minst 394 grader varmt idag....
Rickard har lyckats få igång vår bärbara dator så nu ligger jag vid poolen med en fruktdrink i handen och bloggar.
Känner mig som en överklasskärring!
Också skönt att kunna använda å,ä och ö igen!

Morgonen inleddes med en arrangerad powerwalk längs stranden sedan en lyxig frukostbuffen på terrassen.
Det kkänns som att det enda vi gör är att tugga och svälja!

Nä, nu är det dags att ställa fram den lilla röda vimpeln på bordet igen så att man kan få sig en påfyllning.
Om jag inte kunde tänka mig att vara rik och lat innan så kan ja g tänka mig det nu.

Guaguan!!!

Alla ursakter ar bra... utom dom daliga

Forstar inte vad det ar for fel pa oss.
Den ene har fatt "stirr" och kan inte rora blicken (Johan)\
Den andre ar helt rodsprangd i ogonen (Rickard)
Den tredje ar helt forvirrad (jag)
Och den fjarde skrattar hysteriskt och tror att nagon lagt nagot i hennes drink (Madde)\
Jag tror det kallas alkohol men jag kan ha fel.

Johan spekulerar vilt kring vad detta kan bero pa.
Jet-lag?
Varmeslag?
Vara kroppar reagerar negativt mot morker (det blir morkt valdigt snabbt och tidigt har)

Alla ursakter ar bra utom dom daliga...

Vi maste hur som helst halla oss vakna i drygt en timme till for att utnyttja vara "lekpengar" som vi tjanade in under en beachvolley match tidigare idag. (Drog ner mitt lag i skiten bor papekas)
Dessa pengar ska vi anvanda i nagon form av auktion?
Vill prompt ha en jamaica t-shirt eller nagot annat turist-skrap som jag kan slapa med mig hem.
Sadesa!!

Har forovrigt brant mig i ansiktet... kommer se bra ut pa brollopsbilderna pa fredag.
Jippi!

Livet pa en piedistal

I morse vaknade vi alla fyra riktigt tidigt och bestamde oss for att ta en liten vandringstur runt hotellkomplexet som vi annu bara sett en brakdel av.
Madde foralskade sig i ett fiskstim som simmade omkring i en liten damm langre ned.
Sag aven en liten odla, en jattekrabba och en jamaicansk fluga.
Den jamaikanska flugan skiljer sig inte mkt fran en svensk fluga forutom att den har en jamaikansk brytning och rastaflator.

Efterat vantade aterigen en GIGANTISK frukostbuffe! Har aldrig sett nagot liknande... och man maste ju smaka av allt!

Badade och tog en promenad langs stranden.
Blev erbjudna att kopa marijuana och fa varat har flatat.
Blev inget av det.

Mote med brollops koordinatorn kl 12.
Vigseln kommer att ske nere vid vattnet till tonerna av Bob Marleys "one love", brudbuketten kommer att besta av vita rosor och orkideer (min favorit!)
Efterat blir det champagne och tarta i "the wedding gazeebo"
Vi valde jamaikansk frukttarta, bara for att insupa kulturen till fullo.

Lunch buffeen var minst lika omfattande som sina foregangare... nastan helt sjukt faktiskt!
Och vi blir uppassade hela tiden.
Tar jag en klunk vatten kommer de genast och fyller pa upp till kanten igen.
Hamtar jag kaffe sjalv kommer de och sjasar bort mig... DE ska halla upp!

Men trots att vi ar i paradiset ar det VI som ar exotiska.
Vi ar namligen de enda svenskarna har vilket manga tycker ar fascinerande.
Nastan ingen vet ens var Sverige ligger.

Men trots att vi ar de enda nordborna ar vi inte pa langa vagar vitast av alla!
Idag har jag sett fyra nyanser av blek!
Intressant.

Nu ar klockan exakt 15.00 och mkt solsken aterstar.

Puss pa er alla dar hemma!

Om inte detta ar paradiset sa vet jag inte vad....

Klev upp tidigt i morse for att for en gangs skull hinna ata frukost innan vi skyndade ivag till flygplatsen.
Det ar inte latt att komma in i USA och det ar minst lika komplicerat att aka darifran!
Landade i Montego Bay vid 17 tiden (svensk tid) och mottes for forsta gangen pa hela resan av leenden! (och reggagemusikanter forstas!)
Blev valkomnade in i en lounge dar vi serverades ol i rikliga mangder medan vi vantade pa transfer till hotellet.\
Antligen blev vi behandlade som gaster istallet for skurkar som i USA.

Det tog drygt en timme med minibuss till hotellet men under den tiden hann vi se mycket av vad som ar Jamaica.
Helt plotsligt stannar vi mitt ute i ingenstans framfor en liten hydda-liknande byggnad med skylten: Drinks and joints!
Ol-paus!!!

Val framme vid hotellet togs vi emot som kungligheter och serverades champagne i lobbyn.
Snyggt!
Hotellkomplexet ar som taget ur en katalog... kritvit strand, palmer, pool, hangmattor, barer och restauranger under bar himel.
Allt du onskar kan du fa (som Benjamin syrsa sjunger)

Till middag dukades en helt makalos buffe upp som strackte sig over hela poolomradet. MAT OVERALLT!!!

Men dessvarre forstar vi nu aven innborden av jet-lag sa det blir till att soka sig upp pa rummet ganska snart.
Har en laaang dag framfor oss i morgon dar, forutom sol, bad och drinkar i poolen, ett mote med brollops koordinatorn star pa schemat.
Ska bli mycket spannande!

Men for att uttrycka mig som en jamaican sa ar allt har kort och gott aire!

Miami

NnUNu bloggas det från mobilen på ett hotellrum I miami. klockan här är bara 21.50 men hemmai sverige är det redan tidig måndag morgon och det känns I kroppen att man varit vaken I 22 timmar. Hade tänkt bege oss ut och upptäcka stan men..... Vi stannar nog där vi är. Finns ju både pool och restaurang med vacker utsikt. Har massor attberätta men det viktigaste är att vi alla mår bra och tog oss in I landet utan större problem. Men än så länge har inte amerikanarna gjort något gott intryck.... Lata och snåla!!!!! Hoppas jamaica vet bättre... pÅker kl 17 svensk tid I morgon.. Puss på er alla

Typiskt karlar!

Dagen började tidigt....

Hämtning 07.20 men vaknade redan kl 06... och tur var väl det.

Mina nya naglar gjorde den enklaste uppgift omöjlig.

Att torka sig var en mardröm och jag gruvar mig till nästa gång.

Men blir det som sist jag var utomlands lär inte det vara ett problem förrän om ca 11 dagar....

Rickard fastnade i säkerhetskontrollen och vi var nära att missa planet.

Tydligen hade han någon otillåten vätska i sin necessär...

Så djävla typiskt karlar!!!!!!!

Visade sig efteråt att det var min nagellacksborttagning som jag lagt ner där kvällen innan....

Men ändå.

Flygresan gick relativt smärtfritt. 

Greps bara av panik lite grann...

Madde stolt och tog åt sig äran.

Vet inte varför.

Hämtning av Markus på Arlanda.

Skjuts ut till Kallhål... jag menar Kallhäll.... saksamma!

Fick klara oss själva och tog oss in till city (läs: staan) på egen hand.

Åt  taskig taco-mat till lunch och mjuk yoghurtglass till dessert som började bränna på tungan efter en stund.

Köpte braiga grejjer.

Vet inte riktigt vad Johan och Rickard gjorde under tiden... förmodligen något viktigt. (Kollade in nya häftiga applikationer till telefonerna)

Hittade en spännande butik som på ytan sålde vintagekläder men som bjöd på både läderpiskor och gummitrosor längre bak i lokalen.

Blev lite förälskad i en skinnhuva med dragkedja där fram men kvävningsrisken var påfallande så jag lät bli.

Tog oss hem på egen hand också.

Sushi och pizza till middag!

Var så hungrig att jag kunnat äta en och en halv flodhäst!

Ville beställa 32 bitar men Johan trängde sig före och beställde bara 7.

Enligt princip kan jag inte äta mer än en fullvuxen karl (även fast jag i praktiken gör det ändå) och var därför tvungen att halvera min beställning.

Nu vankas kaffe med dopp som man säger hemma i norrland...

Ska försöka lura i Madde en liten skvätt så att jag har någon att hålla mig sällskap i natt när den stora paniken kommer...

Än så länge håller hon sig till läsk... men det hon inte tänker på är att cocacola också innehåller koffein!!!

Jag skrattar ondskefullt inombords....

Sista gången

Några timmar kvar...

Klockan visar 00.36 vilket innebär att väckarklockan ringer om mindre än 6 timmar...

Rickard har redan somnat förstås.

Själv har ögonvitorna fastnat i ett orubbligt stirr....

Fasen va svårt det är att skriva med långa naglar förresten... har kämpat med samma mening i evigheter.

Hursomhelst...

Detta är sista gången jag ligger i min egen säng som ogift...

Tanken är obegriplig.

Har skrattat, gråtit och hyperventilerat i omgångar.

Vemod, lycka, spänning, skräck....

Som min 14 årige systerson skulle kallat mig; "EMO" 


Godnatt....

Separationsångest

2 dagar kvar...

I morse hatade jag Gizmo.
Släppte honom ur synhåll under inte mer än fyra sekunder, men det var tillräckligt för att han skulle hinna ta sig ett dopp i närmsta dynghål!
Skitig och blöt med pälsen full av boss och barr hade han sedan mage att komma och tigga godis efteråt!!
När vi sedan kom hem tog han sig friheten att torka av sig på mattan också.
Vilken FRÄCKHET!


Men nu när vi lämnat av honom i Skellefteå kan jag inte känna annat än separationsångest.
Två hela veckor utan....

Saknar redan hans illaluktande lilla tryne vid sängkanten...

 

Zzzzz

3 dagar kvar...

Orkar inte sätta en vettig rubrik på detta blogginlägg.

Orkar inte ens blogga egentligen...

Men den maniska sidan av mig skulle aldrig låta den friska halvan av hjärnan att bara skita i det heller så jag har inget val...

Men förvänta er ingen uppsats...

Dagen kan enkelt sammanfattas med bilder.

Tackar mig själv för min framförhållning.

Och min oerhört braiga mobilkamera.

Idag fick vi besök av Karlsson/Johnssons som blivit större sen sist....

Maria har iofs blivit betydligt mindre, Anton var samma storlek .. men själva familjen har blivit större... alltså fler... 

Skitsamma.

Den nyblivna pappan gav vi en cigarr.

Det ska man.

Men han röker inte, så han fick en i choklad.

Anton älskar choklad.

Alla cigarrer borde vara gjorda av chokela!

Maria fick 

Som utlovat

Helmer fick också present, men den går inte att äta.

Fast det kanske han gör ändå så småningom.

Sedan åter till stan för att växla in semesterkassan.

Gick därifrån med färre sedlar än jag kom dit med.

Kändes som en dålig affär.....

Resten av kvällen har ägnats åt diverse mer eller mindre akuta bröllopsbestyr.

Bland annat det här...

Endast det tränade ögat förstår vad det föreställer...

Eller åtminstone vad det är meningen att det ska föreställa...

Efter 2 timmar vet jag knappt själv...

Lägg märke till den nya typen av häftmassa!! 

Märker nu att min deadline har överskridit med flera minuter...

Det är officiellt inte längre tre dagar kvar utan två.

Men...

Orkar inte hänga upp mig på teknikaliteter.

Fast det är en lögn.

Jag orkar visst.

Skit också.....

Ångestbarometern

4 dagar kvar...

Den flitige läsaren har säker märkt att inläggen blir kortare och kortare....

Det beror helt enkelt på att paniken blir större och större  

Tänkte illustrera det hela med ett diagram men... jag vet inte hur man gör. Tydligen.

Men formeln är egentligen väldigt enkel

Mindre tid = Mer stress = Mindre bloggande

Fast egentligen har jag ju aldrig bloggat så flitigt som jag gjort de senaste dagarna... så.. skit i det jag just skrev. 

Jag är splittrad och förvirrad. 

Idag har jag 

1. Köpt nackkudde (för det sa Madde att jag kommer att vilja ha)
2. Köpt mer grejjer till placeringskorten (en del av det jag köpte igår försvann mystiskt i röran...)
3. Hämtat klänningen hos Anita. Hon sa "ALDRIG IGEN" (men hennes blick bad både mig och klänningen att dra åt....)
4. Köpt en massa småkrafs
5. Försökt växla pengar på FOREX men de hade slut på dollar. Vi kunde boka (läs: paxa) önskad summa till i morgon. Jag stod bara där som ett fån och nickade.
6.  Haft fest-planerings-möte med M&M (det sista innan dagen D)
7. Kollat väderprognosen för Jamaica nästa vecka.... REGN!

 Men det ska tydligen finnas en massa roliga brädspel på hotellet att roa sig med... tjo..ho!