torsdag 18 november 2010

Man tager vad man haver


Nu har man äntligen kommit tillbaka till den virtuella verkligheten igen.
Med andra ord har jag fått internet.
Lyckan är total!
Finns ju ingenting man kan fördriva mer tid på än just internet.
Eller det är i alla fall vad jag trodde....
Det första jag gjorde var att logga in på facebook såklart.
Men det var jag tydligen ensam om.
Efter att ha snokat runt där, i vad jag upplevde var en evighet, tittade jag på klockan och konstaterade att det endast hade gått 43 sekunder.
Loggade in på hotmail.
7 brev i inkorgen.
6 av dem var skräp.
Exakt 2 minuter och 17 sekunder senare kunde jag konstatera att jag var klar.
Internet hade inget mer att erbjuda mig.

Föreställer mig ändå att jag kommer ha massa tid över till att skriva i bloggen.
Kommer också att ta kort på precis ALLT och dokumentera varje steg jag tar.
Från och med nu!
Kommer säkert bli en hel del intressant läsning..... för den väldigt uttråkade människan.

Gjorde sedan ett digert misstag.
Lade ut vår lägenhet på blocket för uthyrning i andra hand.
Drog till med ett pris som jag kände kanske var i överkant.
Bara för att kolla om jag får nåt svar över huvud taget.
Telefonen har ringt oavbrutet sedan dess.
Mailboxen är snart full.

Sötaste svägerskan Martina kom med en soffa och ett köksbord till mig.
Hon ringer desperat efter vägen i tron om att hon kört för långt.
Inte en medtrafikant så långt ögat kunde nå och gatubelysningen hade sedan länge upphört.
Hon vänder hela ekipaget och börjar köra tillbaka.
Hon läser högt för mig informationen på vägvisarna varpå jag lugnt kan konstatera att hon trots allt kör åt fel håll.
Lärdom: när du tror att du har missat avfarten till Norsjö - kör lite till!
Efter många om och men hittar hon tillslut rätt.
Med gemensamma krafter lyckas vi få upp hela åbäket till tredje våningen.
Hon ber om ursäkt för fläckarna på dynorna.
Konrads maginnehåll.
Vände på dynan.
Ändå större fläck.
Täckte med pläd.

Fick även upp svärmor och svärfars gamla köksbord.
Det var ett mycket fint köksbord.... för 31 år sedan!
Förutom den åverkan som syskonskaran hade orsakat under sin uppväxt hade även Pia (deras gamla hund) fått göra sitt...

Tuggben som tuggben....
Är ändå nöjd med mitt nya, tillfälliga bohag.
Allt klår ju att äta middag på golvet, och i viss mån även från golvet, då jag spiller ganska mycket (genetisk åkomma).

Nu har jag krupit ner i min lilla säng som är ca 2.5 kollegieblock bred.
Har även laddat värmedynan till max.
Kan se fram emot en blöt natt med andra ord!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar