Separationsångest

2 dagar kvar...

I morse hatade jag Gizmo.
Släppte honom ur synhåll under inte mer än fyra sekunder, men det var tillräckligt för att han skulle hinna ta sig ett dopp i närmsta dynghål!
Skitig och blöt med pälsen full av boss och barr hade han sedan mage att komma och tigga godis efteråt!!
När vi sedan kom hem tog han sig friheten att torka av sig på mattan också.
Vilken FRÄCKHET!


Men nu när vi lämnat av honom i Skellefteå kan jag inte känna annat än separationsångest.
Två hela veckor utan....

Saknar redan hans illaluktande lilla tryne vid sängkanten...

 

Zzzzz

3 dagar kvar...

Orkar inte sätta en vettig rubrik på detta blogginlägg.

Orkar inte ens blogga egentligen...

Men den maniska sidan av mig skulle aldrig låta den friska halvan av hjärnan att bara skita i det heller så jag har inget val...

Men förvänta er ingen uppsats...

Dagen kan enkelt sammanfattas med bilder.

Tackar mig själv för min framförhållning.

Och min oerhört braiga mobilkamera.

Idag fick vi besök av Karlsson/Johnssons som blivit större sen sist....

Maria har iofs blivit betydligt mindre, Anton var samma storlek .. men själva familjen har blivit större... alltså fler... 

Skitsamma.

Den nyblivna pappan gav vi en cigarr.

Det ska man.

Men han röker inte, så han fick en i choklad.

Anton älskar choklad.

Alla cigarrer borde vara gjorda av chokela!

Maria fick 

Som utlovat

Helmer fick också present, men den går inte att äta.

Fast det kanske han gör ändå så småningom.

Sedan åter till stan för att växla in semesterkassan.

Gick därifrån med färre sedlar än jag kom dit med.

Kändes som en dålig affär.....

Resten av kvällen har ägnats åt diverse mer eller mindre akuta bröllopsbestyr.

Bland annat det här...

Endast det tränade ögat förstår vad det föreställer...

Eller åtminstone vad det är meningen att det ska föreställa...

Efter 2 timmar vet jag knappt själv...

Lägg märke till den nya typen av häftmassa!! 

Märker nu att min deadline har överskridit med flera minuter...

Det är officiellt inte längre tre dagar kvar utan två.

Men...

Orkar inte hänga upp mig på teknikaliteter.

Fast det är en lögn.

Jag orkar visst.

Skit också.....

Ångestbarometern

4 dagar kvar...

Den flitige läsaren har säker märkt att inläggen blir kortare och kortare....

Det beror helt enkelt på att paniken blir större och större  

Tänkte illustrera det hela med ett diagram men... jag vet inte hur man gör. Tydligen.

Men formeln är egentligen väldigt enkel

Mindre tid = Mer stress = Mindre bloggande

Fast egentligen har jag ju aldrig bloggat så flitigt som jag gjort de senaste dagarna... så.. skit i det jag just skrev. 

Jag är splittrad och förvirrad. 

Idag har jag 

1. Köpt nackkudde (för det sa Madde att jag kommer att vilja ha)
2. Köpt mer grejjer till placeringskorten (en del av det jag köpte igår försvann mystiskt i röran...)
3. Hämtat klänningen hos Anita. Hon sa "ALDRIG IGEN" (men hennes blick bad både mig och klänningen att dra åt....)
4. Köpt en massa småkrafs
5. Försökt växla pengar på FOREX men de hade slut på dollar. Vi kunde boka (läs: paxa) önskad summa till i morgon. Jag stod bara där som ett fån och nickade.
6.  Haft fest-planerings-möte med M&M (det sista innan dagen D)
7. Kollat väderprognosen för Jamaica nästa vecka.... REGN!

 Men det ska tydligen finnas en massa roliga brädspel på hotellet att roa sig med... tjo..ho!

Sådär lagomt könsfördelat

5 dagar kvar...

Jodå, nog har jag resfeber alltid.

Eller ångest...

Eller panik...

Eller en blandning av alltihop.

Men jag har varken matlust eller något större sug att göra av med pengar så den stora paniken måste vara nära nu....

Medan jag suttit böjd över köksbordet och pillat med placeringskorten har min blivande man legat under bilen.

Tänk om alla militanta feminister kände till det här?! Då skulle de nog räcka mig en skiftnyckel och en ficklampa och påminna mig om det patriarkala förtryck jag befinner mig i!

Men om jag illustrerar med en bild anledningen till varför arbetsfördelningen blev som den blev  kanske de gör ett undantag ? 

Hellre förtryckt än misstagen för skrotnisses okända kusin!!

 

Det tar sig...

6 dagar kvar...

Vid den här tiden nästa söndag har nog varningslampan i flygplanet tänts. Ni vet den som talar om att man ska ta på sig bältet igen då det är dags att gå ner för landning.

Själv kommer man nog vara ganska mör, både av den långa flygningen, tidsskillnaden och tung medicinering...

 

Har nog balanserat lite väl yvigt på den styva linan då vi planerat att "göra stan" då vi kommer fram.

1. Sightseeing
2. Shopping
3. Ett dopp i poolen
4. En drink på verandan
5. Kollaps i mjuk hotellsäng

I verkligheten kommer vi ställa upp oss i en representativ omgivning (förmodligen redan på flygplatsen), be någon förbipasserande att ta ett gruppfoto där vi alla gör tummen upp och ler för att sedan åka raka vägen till hotellet.

Passerar vi en souvenirbutik köper jag förmodligen en I hjärta Miami T-shirt.

Det måste man.

Paniken har för övrigt tilltagit i styrka under dagen.

Låg på soffan och hyperventilerade genom en kudde.

Oroligt frågade Madde Rickard när den stora paniken förväntades komma. 

Ingen vet.

Inte ens jag.

Men det börjar ta sig  nu.

Den mellanstora paniken

7 dagar kvar....

Vaknade tidigt.

Inte särskilt förvånad...

Lätt tryck över bröstet.

Jaha... den mellanstora paniken har kommit nu.

Efter frukost började vi spåna på musik till festen.

Plötsligt får jag feeling.

Bjuder upp min blivande som mest bara skrattar.

Det spritter i kroppen liksom och jag kan inte hejda mig.

Sliter tag i hunden.

Han är mindre förtjust i att dansa...

Ner på stan.

Löningslördag!

Vi kommer aldrig få någon parkeringsplats! 

Det lööööser sig, menar Rickard.

Parkeringshuset fullt.

VAD VAR DET JAG SA???

Rickard kör in där ändå.

Skylten visar ju inte alltid rätt....

Sitter med armarna i kors.

Rickard gör en olovlig U-sväng, bara sådär!

Vill inte erkänna sitt misstag... kan ju finnas bättre platser nere vid kajen.

Fullt på kajen också.

Jag sitter tyst.

Nöjd som en riktig översittare.

En plats blir plötsligt ledig!!!!

Rickard ler belåtet.

Översittare han också!

Shopping av en massa "bra å ha grejjer".

Magnetremsan på VISA-kortet glöder.

Ändå inget roligt i påsarna när vi kommer hem.....

Eller JO förresten... köpte en våg!

Vill hålla koll på vikten (bagagets alltså)

Kan packa den till bristningsgränsen utan problem... sa vågen.

Det finurliga med denna våg är att den mäter både vikt, fettprocent, muskelmassa och vattenmängd i kroppen.

Med viss bävan ställde jag mig på den.

KAMEL! Stod det på displayen.

Undrar om det kluckar när jag går... så mycket vatten som jag lagrar?

Borde skära ner på saltet.

Eller nä....

Vågen tyckte också att Rickard hade högt fettinnehåll.

VA? Tänker ni säkert nu....

Men det är som jag alltid har sagt; han är som en pommesfrittes- smal men fet!

Läskigt likt!

Göteborg i mitt hjärta

8 dagar kvar...

Det är mycket med Göteborg jag gillar...

Stadskärnan

Dialekten

Fikat (på Café Göteborg alltså... i övrigt har jag ingen uppfattning)

Men bäst av allt är ändå

Nikotinets Rolls Royce

Alla inbitna snusare nickar igenkännande nu...

Men smakar det så kostar det.

Tokvärt anser jag!

Kommer bli ett gott sällskap på resan tillsammans med åtta askar läckerol, fyra påsar tuggummi och en hög med korsord.

Men måste den förtullas undrar jag?

Och hur förklarar jag innehållet i så fall?

- No sir, it is not drugs... well... my mother thinks it is but I disagree.. 

It's perfectly legal too. It's called...ehrm... snus... You know... snus? Everybody in Sweden uses it. Except for my boyfriend... I have told him to atleast try one but he refuses. I think he's afraid that he will get dizzy and throw up or something....That would ofcourse be unpleasant.... 

I hate to throw up.... what about you? You like throwing up or...?

Nevermind.

You can try one if you like?

Den lilla paniken

9 dagar kvar...

Idag har jag drabbats av den lilla paniken. (Den stora paniken beräknas komma under nästa vecka)

Så mycket att göra, så lite tid.

För ett par månader sedan ville man trycka på fast forward... nu vill man dra i handbromsen.

Har dock fått tummen ur på ett par punkter:

• Tvättat
• Packat 
• Packat om allt igen
• Packat en till väska
• Packat om den också
• Skrivit listor
• Renskrivit listorna
• Fattat viktiga beslut
• Ångrat mig
• Knaprat mycket morötter

Betakaroten sägs ju vara bra om man vill bli brun.


Har ätit morötter hela dagen, men det ger nog inget annat än gaser i magen...

Man saknar inte båset förrän man varit i Lappland?

10 dagar kvar....

Fikahäng med Madde på Schmäck.

Goda mackor, ännu godare te!

 

Rangliga bord, det minns jag från i måndags och tog det försiktigt med benföringen.

Sedan hem och lämna hunden hos "mormor" (ja... jag vet... men bara för att han inte riktigt ser ut som de övriga barnbarnen är det ingen anledning att diskriminera!)

Rickard var hemma i tid.

Bra där!

Började ge sig på att skriva ut kartor till Norsjö. Väldigt avancerat- mot Vindeln, sedan rakt fram!

Kom på att vi hade GPS.

15 mil, hur lång tid kan det ta?

Hade inte räknat med inlandsväglag.

Kurvor, backar, långtradare, Volvobilar med döda älgar på släp....

140 knyck på 80-väg.

Motorn luktar bränt!

Hinner precis till kommunhuset kl 15.00

Vimmelkantig.

Mötet gick däremot över förväntad, kanske var jag avtrubbad?

Äter middag på Norsjös finaste (läs: enda) Thai-restaurang.

Inga andra gäster utom vi, men det jag har svårt att förlika mig med är detta:

VA?

Beställer en cocacola och får... NYGÅRDA?!

Där går gränsen!

Endast ett par timmar i lappmarken fick mig att uppskatta långa öppettider på Konsum, rödljus och  oväsen.

Boom shackalack!

11 dagar kvar....

Ding dong the race is on....

Igår samlades vi fyra ivriga resenärer på Schmäck för att få ta del av lite matnyttig information om Jamaica.

Vill inte på något sätt förringa Google.... 

Har t.ex. kunnat självdiagnostisera diverse sjukdomar via denna fantastiska sökmotor.

Tack Google!

Men när du vill veta hur det verkligen står till är det nog bäst att fråga någon som faktiskt varit där... på riktigt!

Resebolagen lindar ju in allt i socker medan konsulaten målar upp ett skräckscenario.....

På myggfeber.se uppmanades man till exempel att undvika i princip alla delar av Kingston, att inte vistas utanför hotellområdet, att inte tillämpa allmänna kommunikationsmedel eller haffa en taxi direkt på gatan. Att inte besöka avskilda badstränder, promenera efter mörkrets inbrott, att bära uppseendeväckande klädsel eller uppträda på ett anmärkningsvärt sätt samt att hålla rutor och dörrar stängda och låsta om vi färdas med bil....

Med andra ord: stanna på rummet iförd... ja... hur smälter man bäst in bland en massa Jamaicaner?

Som Agneta sa igår: - det kommer synas att ni är turister....

Verkligen??

Men om vi köper rastafari-mössor med isydda dreadlocks då?

Med lite skokräm och lösskägg skulle det kunna vara jag!

 Agneta gav dock inget sken av att det på något sätt skulle vara farligt på Jamaica så jag säger bara

ÄH!

Hon gav oss dessutom telefonnumret till hennes Jamaicanske vän Schacka som kommer att ta väl hand om oss..

Bara namnet; Schacka fick mig att genast känna mig bättre till mods.

Han kan ju bara Schacka sönder alla bovar!

BoomSchackalack! 

The final countdown...

12 dagar kvar.....

Helgen inleddes med bordsplacering (rackarns va svårt!) och avsmakning av fördrink (rackarns gott!) hos våra partymasters.

Förvånad att jag lyckades fatta några som helst beslut i det förkylda tillstånd jag befann mig i. Kanske arbetar jag bättre hög på alvedon?

Efter ca 3 timmars sömn(!!) väcktes jag av hunden som smugit sig upp i sängen och stod lutad över mig och flåsade.

Något måste ha krupit in i hans mun och dött där inne... jag SVÄR!!

Rickard hade förberett frukost, andra lördagen i rad!

Funderade på att köpa en trisslott.

Gjorde oss i ordning och begav oss ner på stan.

Mötte upp Madde och Johan på Mekka och diskuterade alla "2dos" inför resan.

Kallsvettningar!

Att skriva listor är min grej liksom....

Därefter en lååååång runda på stan.

Kände mig inte det minsta motiverad att titta på kläder..... då insåg jag att jag verkligen måste vara jättesjuk!

Lade handen på pannan. 

Ingen feber.

Eller är jag så brännande het att pannan känns kall?

Smårädd.

Inne på Kii stötte Johan på en gammal bekant tillika Jamaica-fantast (tydligen).

Uppenbart exalterad över våra resplaner ringde hon upp en väninna som även hon besökt Jamaica ett flertal gånger och som kan alla "dos and don'ts".

Tio minuter senare hade vi en inbokad träff på Schmäck på måndag (läs:ikväll!).

Ska ta med det stora anteckningsblocket!

Ett halvt dygn senare (ungefär) kastade jag in handduken och ville hem!

Börjar förstå hur killar känner det när de följer med oss in och ut ur alla butiker... men det kommer jag så klart aldrig att erkänna!

Lade mig på soffan och hade inga intentioner att kliva upp... NÅGONSIN!

Men så hade vi ju inbokade middagsplaner nere på stan.

Orkade inte!

Tänkte välja en filbryta framför buffé...

Kände på pannan igen.

Måste vara en inre blödning!

Rickard skrapade upp mig från sofflocket och släpade mig ner för trapporna.

Mötte upp Madde och Johan.

Kvicknade till efter lite födointag.

Tänk vad lite kyckling, dressing och torra pizzakanter kan göra för hälsan!

Söndag 12.00.

Hämtade upp Maria och Madde på stan.

Åkte till salongen på Böleäng för lite välförtjänt V.I.P treatment.

Välförtjänt? Vad då välförtjänt? Skitsamma...

Vi hade i alla fall heeeeeeeela frisörsalongen för oss själva och det kändes lyxigt. Punkt.

Maria färgade och slingade.

Blev inte som hon hade tänkt sig.

Färgade igen.

Nöjd.

Klippning kom på tal...

Ville kapa 2 centimeter.

Icket!

Efter hemkomst från Jamaica är hon mer än välkommen att kapa alltihop om hon vill, men innan dess är allt över 3 mm uteslutet.

Varken Madde eller Maria förstod mitt resonemang.

Helt logiskt i min värld.

Rickard i Skeppsvik med vår (läs:min) 2do lista från gårdagen.

Nu ska väl allt vara klart?

Hoppas!

Lagade middag som faktiskt blev GOD!

Gjorde oss fina och gick till val....

TÄNK om just VÅRA röster skulle vara avgörande!

Det var dom såklart inte....

Men vi tog vårt medborgerliga ansvar.

Bättre vänner finnes ej...

Efter sken-hippan hade jag svårt att se mina kära vänner i ögonen.... och alla andra som jag mötte på min turné runt stan. Men nu... NU är ALLT glömt och förlåtet!

I lördags stod jag, intet ont anande, och spanade genom ett skyltfönster på stan när jag plötsligt hör en bil sladda upp bredvid mig. I ögonvrån ser jag hur två gröna figurer hoppar ur sidodörren på en skåpbil och kommer springandes mot mig.

- "Detta är en fritagning!", Skriker de och sliter tag i mig.

Jag hinner inte reagera förrän jag sitter med ögonbindel på det kalla plåtgolvet... sedan brister jag ut i ett hysteriskt skratt.

En manlig röst frågar om jag använt några kroppsoljor eller hudkrämer de senaste dagarna (alla dessa hade under mystiska omständigheter beslagtagits tidigare under veckan).

Jag försäkrar dem om att så inte har skett och fortsätter min skrattfrenesi.
Får en flaska i handen och uppmanas att tömma den fort! Mmmm äppelbubbel!

Bilen kör iväg. Trevar med händerna längs väggarna efter ett handtag att hålla fast mig i, det går undan!
Hör hur mina kidnappare fnissar i mörkret när jag gång på gång är nära att ramla baklänges av accelerationen.
Försöker irritera dem genom att sjunga ledmotivet till Joelbitar..... får ingen kontakt.
Det börjar bli ganska varmt.....
Skulle gärna få något mer att dricka.
Ingen har sagt ett ord till mig på väldigt länge nu.
Börjar bli otålig.
Svettas!
Försöker byta ställning men har för dålig balans.
Sjunger några rader ur Joelbitar igen..... inte ens en applåd!
Till sist stannar vi och jag hör hur mina förtryckare hoppar ur och drar igen dörren efter sig.
Tystnad.
Är det meningen att jag ska försöka ta mig ut på egen hand?
Kikar under ögonbindeln.
Det finns inte ens ett dörrhandtag!!!
Hör ett massa tisslande och tasslande utanför, någon skrattar... MARTINA!!!
Jag bankar på dörren och skriker att jag minsann kan höra dem!
Då öppnas dörren äntligen och en massa glada ansikten möter mig utanför.
Sedan börjar den i särklass roligaste/pinsammaste/kärleksfulla dagen i mitt liv....

But love hurts....

Resumé

1. Lektion i pole-fit
Iklädd svarta tajts, zebralinne, prinsesskrona och mankini fick jag och tjejerna sätta vår fysik på prov på en s.k. stripp-stång. Efter ca 30 minuter teknikgenomgång var det så dags för mig att visa mina nya färdigheter framför kameran. Tanken var nog att det skulle vara ganska utmanande och sensuellt.... men nej. Så blev det inte.

2. Lunch på bowlinghallen

3. Maraton i högklackat
Sedan jag träffade Rickard för sju år sedan har högklackade skor varit uteslutet. Därför behärskar jag inte heller att gå i dem.
Noterat av mina vänner.
Bra sätt att plåga mig.
Fick svepa en stor stark på tid... 18.5 sekunder!
Ganska nöjd faktiskt....

Alltid gott... i början!

Därefter jogging i högklackade skor till Myrorna (lååångt bort!) för att köpa mig en outfit för dagen.
Pinnade på bra i början, sen gjorde sig både lunch och öl påmind.
Rebecca fick syn på mig, dubbelvikt längs cykelbanan, och plockade upp mig.
Hann i god tid välja ut det minst oattraktiva jag kunde hitta, byta om och betala (i den ordningen)...

Hot hot not...

Vad som händer därefter är lite oklart..... men helt plötsligt nådde jag nya höjder, bokstavligt talat...

4. Upp

Efter ännu en biltur iförd ögonbindel...... hamnade jag på vad jag trodde var en lastbrygga till en lastbil. I själva verket stod jag i inget mindre än en SKYLIFT!

När sedan ögonbindeln åkte av befann jag mig 12 meter ovanför marken.

*HÖJDRÄDD*

Tvingades sjunga en sång.

Valde den som låg färskast i minnet; ledmotivet till Rena Rama Rolf såklart.

Applåder från vänner nedanför.

Avtrubbad.

Vinglig färd nedåt.

Hade lite tid att slå ihjäl.... så vi tog ännu en tur.

Fick styra själv.

Gick inte så bra, Johan tog över spakarna igen.

Nådde maxhöjd.. 18 meter!

Inget knäckte Ida denna dag!

Lånade toaletten på Mammas Pizzeria.

Personalen, som sett hela spektaklet, var så imponerade att de gav mig en kebab pizza.

5. Frågesport

 Lite oklart hur vi tog oss till stan, kanske åkte vi skyttelraket, men så landade vi i alla fall utanför Tyréns där vi parkerade oss i solen.

Fick svara på påståenden om samtliga deltagare. 

Rätt svar innebar att jag fick välja en lagkamrat till ännu oklar aktivitet... Min laguppställning blev ganska gles...

Promenad till Megazone.

Förstod vad som gällde och fixade snabbt en enkel krigs-målning.

Studsade in i omklädningsrummet och ja.... resten är cencurerat, men jag lyckades skrämma slag på en barnfamilj!

Fast det kanske jag inte var ensam om?

6. Middag

Efter en hård match var det äntligen dags för lite fast föda.....

Fin lokal på Ryttmästaren var iordningställd.

Fick ett härligt tillskott till vårt redan underbara gäng- Jill och Maria!

God mat.

Bastubad.

 Blurr

Allstar

Dans

Hemgång.....

7. Obeskrivlig träningsvärk

Men sååååååååååå värt det!

Matilda, Madde, Beccy, Martina, Alex, Anna, Eve, Jill, Maria och Annette... 

Obeskrivlig kärlek till er alla!!!

Bättre vänner sökes!

Lördag morgon vaknar jag med ett pirr i hela kroppen. Rickard ska till att "svennas" och JAG får vara med på kuppen!

Mina uppdrag:

1. Sabotera två av tre fortskaffningsmedel

2. Packa väska enligt utförliga instruktioner

3. Leverera väska innan kl 10.00

4. ... ja, det var nog allt...

Misslyckades med första uppdraget.

Lyckades genomföra uppdrag nummer två och när så det tredje på dagordningen skulle verkställas slog det mig att kanske.... KANSKE var även JAG på väg att utsättas för en "kupp". Visst hade tanken passerat mitt medvetande tidigare, men alla mina försök till att gräva fram sanningen hade inte resulterat i någonting!! Inte så mycket som ett darr på rösten, inte en enda felsägning, inga spänningar i luften som brukar uppträda när man bär på en hemlighet. Men helt säker kan man ju ändå inte vara.....

Anlände till lekparken som, förutom ett par nyvakna småbarnsföräldrar, var helt tom! Men visst log väl han i yllemössan lite VÄL mycket mot mig? Och visst såg väl hon i den randiga halsduken lite VÄL hemlighetsfull ut? Kanske ligger de och gömmer sig i buskaget?

Det gjorde de inte.

Ringde Matilda. AHA... FEL lekpark!

Kilade raskt vidare....

Mötte upp Matilda i den andra lekparken, Micke hämtade väskan som avtalat och körde sedan snabbt därifrån. Uppenbart stressad....

Släpper tankarna på möhippa helt och hållet. För många lösa trådar!

Men så får jag ett kuvert i min hand....

Fick någon form av blackout.

Vaddå lösa kläder? Och har jag snus så att det räcker? Är snusdosan viktig på något sätt? För isf måste jag nog gå förbi macken!

Matilda sjasade på mig och ledde mig i rätt färdriktning.

Fortfarande blackout.

Visst var det Martinas bil jag såg köra förbi mig vid övergångsstället? Så jag ÄR övervakad??

Småspringer under tunneln, vill ju inte låta dem vänta.

Kliver in på USM som just har öppnat. Ingen där.

Uppger mitt kortnummer och går sakta mot omklädningsrummet.... Letar bekanta ansikten bland träningsmaskinerna. Inte en käft!

Så ropar receptionisten efter mig...

- VÄNTA! Är det du som är Ida?

JAH! Nu börjar det.....!

Får ännu ett kuvert.

Går mot kylen och väljer den minst äckliga av alla vidriga smaker. Nu då? Ska jag ta den och springa eller ska jag köpa den? Har jag ens pengar med mig? FÖRVIRRAD!

Hittar en tjugolapp i väskan. Kan andas ut....

- Den är redan betald, upplyser receptionisten mig.

Försöker slingra mig, men måste dricka upp hela. Mår illa.

Följer instruktionerna på lappen och stegar ut ur lokalen mot nästa anhalt; KICKS.

Där kommer jag säkert bli väl omhändertagen, vilken underbar dag!

Kliver in i butiken. Upprymd!

Lokalen är tom. TOM!

Kikar bakom varje hyllplan. Ingen där.

- Du ser lite vilsen ut! Påpekar en i personalen....

- Jag tror att jag ska vara här, men.... ingen är. ju. här... stammar jag generat fram.

Tar fram lappen och läser instruktionerna igen. Jo, nog var det väl hit jag skulle?

Söker mig mot utgången. Förödmjukad.

Och just som jag skulle lämna butiken blir jag stoppad av Jeanette i kassan som räcker mig.... ännu ett kuvert!

Motvilligt tömmer jag halva flaskans innehåll mot min hals samtidigt som jag försöker klura ut vart fan jag ska ta vägen härnäst??!!!

Blackout.

Ber om hjälp.

Får ingen.

Träffas av snilleblixt och rycker loss nyckeln från sin plats.

Busstationen.... ?? Ska vi åka någonstans? Undra var!

Kissnödig.

Alla toaletter upptagna.

Gör en avstickare till Sagagallerian.

Får låna toaletten på Rhodos.

Kissar i über-fart.

Småspringer till busstationen.

Gör mig beredd....

Tycker att jag ser några bekanta ansikten lite längre bort och börjar vinka!

Inser mitt misstag.

Letar reda på skåp nr 24.

Tittar på låset. Tittar på nyckeln. Inser att den inte passar men försöker ändå.

Tittar på låset. Tittar på nyckeln. Försöker igen.

Tittar på nyckeln. Tittar på skåpet. Hittar rätt lås lite längre upp!

Ser en liten flaska jägermeister med en lapp som lyder: "Svep mig först!"

Ser mig omkring...

Skruvar av korken. Hade de verkligen inget annat tillbuds där hemma?

Antar att jag kommer behöva ett par starka droppar.

Sveper innehållet.

Magen vrider sig av fasa.

Öppnar kuvertet som stod lutad bredvid.

Leendet vänds upp och ner.

Pannan i djupa veck.

Skämtar de med mig? Eller är skämtet ett skämt?

Bäst att jag tar mig en titt på Vasaplan. De kanske väntar där med skumpa trots allt?

Vill ju inte sabba alltihop när jag tagit mig så HÄR långt.

Vore ju oartigt!

Inte ens 69ans stammisar satt i busskuren...

Småfull och grundlurad ringer jag till Matilda som naturligtvis vrider sig av skratt!

Blir lovad lunch som kompensation.

Lunch....... LUNCH!? Jag vill inte ha LUNCH!! Vem är sugen på lunch efter att ha sköljt ner en Gainomax med Jäger?

Har nu fastställt att mina vänner har härlig humor, svans och horn!!!

Men vet ni vad tjejer? Det har JAG OCKSÅ!

Be afraid............. be very afraid!