The final countdown...

12 dagar kvar.....

Helgen inleddes med bordsplacering (rackarns va svårt!) och avsmakning av fördrink (rackarns gott!) hos våra partymasters.

Förvånad att jag lyckades fatta några som helst beslut i det förkylda tillstånd jag befann mig i. Kanske arbetar jag bättre hög på alvedon?

Efter ca 3 timmars sömn(!!) väcktes jag av hunden som smugit sig upp i sängen och stod lutad över mig och flåsade.

Något måste ha krupit in i hans mun och dött där inne... jag SVÄR!!

Rickard hade förberett frukost, andra lördagen i rad!

Funderade på att köpa en trisslott.

Gjorde oss i ordning och begav oss ner på stan.

Mötte upp Madde och Johan på Mekka och diskuterade alla "2dos" inför resan.

Kallsvettningar!

Att skriva listor är min grej liksom....

Därefter en lååååång runda på stan.

Kände mig inte det minsta motiverad att titta på kläder..... då insåg jag att jag verkligen måste vara jättesjuk!

Lade handen på pannan. 

Ingen feber.

Eller är jag så brännande het att pannan känns kall?

Smårädd.

Inne på Kii stötte Johan på en gammal bekant tillika Jamaica-fantast (tydligen).

Uppenbart exalterad över våra resplaner ringde hon upp en väninna som även hon besökt Jamaica ett flertal gånger och som kan alla "dos and don'ts".

Tio minuter senare hade vi en inbokad träff på Schmäck på måndag (läs:ikväll!).

Ska ta med det stora anteckningsblocket!

Ett halvt dygn senare (ungefär) kastade jag in handduken och ville hem!

Börjar förstå hur killar känner det när de följer med oss in och ut ur alla butiker... men det kommer jag så klart aldrig att erkänna!

Lade mig på soffan och hade inga intentioner att kliva upp... NÅGONSIN!

Men så hade vi ju inbokade middagsplaner nere på stan.

Orkade inte!

Tänkte välja en filbryta framför buffé...

Kände på pannan igen.

Måste vara en inre blödning!

Rickard skrapade upp mig från sofflocket och släpade mig ner för trapporna.

Mötte upp Madde och Johan.

Kvicknade till efter lite födointag.

Tänk vad lite kyckling, dressing och torra pizzakanter kan göra för hälsan!

Söndag 12.00.

Hämtade upp Maria och Madde på stan.

Åkte till salongen på Böleäng för lite välförtjänt V.I.P treatment.

Välförtjänt? Vad då välförtjänt? Skitsamma...

Vi hade i alla fall heeeeeeeela frisörsalongen för oss själva och det kändes lyxigt. Punkt.

Maria färgade och slingade.

Blev inte som hon hade tänkt sig.

Färgade igen.

Nöjd.

Klippning kom på tal...

Ville kapa 2 centimeter.

Icket!

Efter hemkomst från Jamaica är hon mer än välkommen att kapa alltihop om hon vill, men innan dess är allt över 3 mm uteslutet.

Varken Madde eller Maria förstod mitt resonemang.

Helt logiskt i min värld.

Rickard i Skeppsvik med vår (läs:min) 2do lista från gårdagen.

Nu ska väl allt vara klart?

Hoppas!

Lagade middag som faktiskt blev GOD!

Gjorde oss fina och gick till val....

TÄNK om just VÅRA röster skulle vara avgörande!

Det var dom såklart inte....

Men vi tog vårt medborgerliga ansvar.