Den mellanstora paniken

7 dagar kvar....

Vaknade tidigt.

Inte särskilt förvånad...

Lätt tryck över bröstet.

Jaha... den mellanstora paniken har kommit nu.

Efter frukost började vi spåna på musik till festen.

Plötsligt får jag feeling.

Bjuder upp min blivande som mest bara skrattar.

Det spritter i kroppen liksom och jag kan inte hejda mig.

Sliter tag i hunden.

Han är mindre förtjust i att dansa...

Ner på stan.

Löningslördag!

Vi kommer aldrig få någon parkeringsplats! 

Det lööööser sig, menar Rickard.

Parkeringshuset fullt.

VAD VAR DET JAG SA???

Rickard kör in där ändå.

Skylten visar ju inte alltid rätt....

Sitter med armarna i kors.

Rickard gör en olovlig U-sväng, bara sådär!

Vill inte erkänna sitt misstag... kan ju finnas bättre platser nere vid kajen.

Fullt på kajen också.

Jag sitter tyst.

Nöjd som en riktig översittare.

En plats blir plötsligt ledig!!!!

Rickard ler belåtet.

Översittare han också!

Shopping av en massa "bra å ha grejjer".

Magnetremsan på VISA-kortet glöder.

Ändå inget roligt i påsarna när vi kommer hem.....

Eller JO förresten... köpte en våg!

Vill hålla koll på vikten (bagagets alltså)

Kan packa den till bristningsgränsen utan problem... sa vågen.

Det finurliga med denna våg är att den mäter både vikt, fettprocent, muskelmassa och vattenmängd i kroppen.

Med viss bävan ställde jag mig på den.

KAMEL! Stod det på displayen.

Undrar om det kluckar när jag går... så mycket vatten som jag lagrar?

Borde skära ner på saltet.

Eller nä....

Vågen tyckte också att Rickard hade högt fettinnehåll.

VA? Tänker ni säkert nu....

Men det är som jag alltid har sagt; han är som en pommesfrittes- smal men fet!

Läskigt likt!