Samboliv

Helgen har varit.... intressant.

Ja, intressant var ett bra ord!

Har vistats i Norsjö en HEL helg utan att ta min tillflykt till större ort.

Men efter att ha avverkat i princip ALLA filmer som Konsum hade att erbjuda (ja du läste rätt) vände jag mig mot Rickard, gul runt munnen av intorkade rester av ostkrokar och sa:

- Är det så här våra helger kommer att se ut nu framöver?

Han försäkrade mig om att så inte kommer ske.

Skidor kom på tal....

Jag borstade bort lite smulor från morgonrocken med mina flottiga fingrar och suckade.

Skidor?

Skyltsöndagen kom.

Hade planerat att "göra stan".

Inget hade öppet.

Kl 14 började förberedelserna inför projektutställningen på kommunhuset.

Vi blev bara ännu ett stopp på invånarnas glögg-turné.

Nästa år blir det tomte och en säck full med socken-böcker från 1976.

Klev av mitt pass kl 16 och hann med ett besök på Knut'n.

Fyndade charmig lampa och hann prata jobb samtidigt.

Mitt nya ansikte väcker nyfikenhet;

Turist? Migrant? Alien?

Rickard åkte hem vid 19.30 tiden och lämnade hunden.

Detta glömde jag förstås bort i mitt stilla sinne.

03.30 vaknade jag, övertygad om att jag var hemsökt!

Gizmo stod, helt oberörd, på min mage och väntade på ett tillfälle att få krafsa mig i ansiktet.

Uppenbart rubbad dygnsrytm efter veckor av tidiga morgnar med husse.

Så var man sambo igen.

Han kräver iofs ingen plats i badrumsskåpet, vilket är den enda uppsidan med att vara "särbo", men han kräver dess då mer tillsyn.

Rickard kanske inte alltid lägger smutstvätten där den ska, men han har då aldrig tuggat på den (så vitt jag vet).

Han klarar dessutom av att uträtta sina behov på egen hand vilket också är ett stort plus!

Tack och lov är det bara ca fyra veckor kvar innan jag får bo med min man igen.

Vet inte vilken prövning som kommer vara större: att knappt spendera någon tid tillsammans över huvud taget eller tvärtom.....?

Vi kan kalla det en "cliffhanger" :)

Godnatt!