En helt vanlig jävla onsdag

På allmänhetens (Maria Franzéns) begäran skall jag nu försöka summera en helt vanlig jävla onsdag i mitt liv.

Vaknade med nackspärr. Typ. Nu vet jag varför man INTE ska köpa kuddar på IKEA för 5 kronor styck och tycka att man gjort en bra affär.

Passade på att få så mycket som möjligt uträttat under den första timmen på kontoret... efter det är det bara nedförsbacke. Jag borde egentligen bara få betalt för halvtid eftersom jag är totalt utbränd redan efter lunch.

Sitter och glor, med öppen mun... precis som en fågelholk mellan 12 och 16.45. Då går jag hem.

Eller JO, jag satt ju förresten med på Kommunstyrelsens sammanträde idag för att ta del av lite matnyttig information om bevarandet av vår litterära konstskatt i länet ZzzZZZzzz...

Med blickarna på mig från både kommunchef och kommunalråd försökte jag ändå se fokuserad ut.

Men ibland tror jag att Gud testar just MIG extra mycket. 

Ur den 132 årige presentatörens öron växte balar av gul-grått hårlurv. Den bruna manchester-kavajen var sölig och så utnött på armbågarna att man kunde skymta skrovlig gammal hud.

Tog en sväng förbi det lokala gymet här på kvällskvisten. Gick rakt förbi roddmaskiner, hantlar och löpband och tog sikte på solariesängarna istället. Är trött på att bli misstagen för en frukostkorv med blodbrist!!

Alla på kommunhuset har tydligen varit utomhus på påsklovet (vilket är totalt främmande för mig) varpå de nu har ett REJÄLT försprång på solbränne-fronten! Allrahelst vår käre miljöinspektör Stefan som lätt skulle kunna förväxlas med en chokladdoppad.... nånting...

Hursomhelst. När jag kommer ut från solariet stöter jag på ingen mindre än just Stefan och han är inte sen att håna mig för min lätt ljusrosa ton. 

Han undrar varför jag sitter och läser en tidning utanför omklädningsrummet och jag förklarar att jag väntar på Rickard som förmodligen har somnat på solbritsen.

Då påtalar han plötsligt att det är solariet till HÖGER man ska välja om man vill få sig en ordentlig dos av UV-strålning...... tystnad.

Han är påkommen. Han vet det. Jag vet det.

Historien om hur han suttit och pimplat på isen en liten stund och bara, helt ofrivilligt, träffats av solens strålar, börjar sakteliga luckras upp.

Han är en fejkbrännare.... precis som jag!!