Vi passar ju inte ens ihop... eller?

Något som jag mer eller mindre gått och funderat på ända sedan Rickard gick ner på knä i februari är hur två så fundamentalt olika människor kan ha ett sådant fungerande förhållande?

Till exempel:

• Han älskar sött, jag älskar salt.
• Han sover helst utan kudde, jag behöve rminst två!
• Han älskar karuseller, jag blir spysjuk!
• Han har aldrig provat nikotin, jag snusar en dosa om dan (nästan)
• Han vill sova ut, jag kliver gärna upp i ottan
• Han kan inte äta "dagen efter", jag SUKTAR efter mat!
• Han är aldrig sjuk, mig är det oftast något fel på
• Han är händigt, jag är tekniskt handikappad
• Han är aldrig arg, jag är nästintill bipolär
• Han gillar inte att prata inför folk, ge mig en mikrofon och jag kan stå där hela dagen
• Han älskar mörk choklad, jag föredrar vit
• Han lever efter mottot "allt löser sig", jag vill alltid veta HUR?!
• Han är "slösa", jag är "spara"
• Han dricker sitt kaffe svart, jag spär ut mitt med mjölk
• Listan kan göras längre, men i teorin finns det inte mycket som gör oss till det perfekta paret. I praktiken ser det dock annorlunda ut, låt mig förklara varför:
  
  - Han sover helst utan kudde vilket möjliggör för mig att sova nästintill sittandes.
  
  - Hans passion för karuseller kommer väl till pass när syskonbarn (och så småningom våra egna) vill besöka tivoli.
  
  - Att han aldrig provat nikotin gör honom till ett utomordentligt gott föredöme för den yngre generationen. Han kan säga att rökning är fel utan att vara en hycklare!
  
  - Att han nästintill aldrig är sjuk är rena himmelriket för mig som saknar immunförsvar. På så sätt har jag alltid en personlig betjänt som kan serva mig med såväl halstabletter som alvedon
  
  - Hur hans tekniska genialitet kommer mig till gagn är inte svårt att lista ut.
  
  - Hans oändliga tålamod och långa stubin har visat sig vara själva kittet i vår relation. Utan det hade vi gått skilda vägar redan efter tredje dejten.
  
  - Hans favorisering av mörk choklad är särskilt lämpligt i juletid då Alladin askarna väller in. Alla trillingnötter, gräddnougater och vita tryfflar ligger vackert kvar på sin plats, medan de ruskiga romrussinen och körsbärslikörerna försvinner i ett nafs.
  
  - Och även fast jag verkligen hatar frasen "det löser sig", så gör det alltid det... så länge jag är med honom!
  
  Med detta vill jag slå hål på den gamla klyschan att lika barn leker bäst. Vi delar samma humor och värdesätter samma saker. När jag svävar i det blå tar han ner mig på jorden igen och när han stannar upp puttar jag honom framåt. Med ett hårt tag om varandras händer håller vi alltid balansen.
  
  Därför blev svaret på hans fråga; "MER än gärna!"
  
  
  
  
  
  
  
  
  *bling bling*