Små och stora ting

Att allt är relativt är knappast någon nyhet, men ibland blir det bara så övertydligt!

Hur vet man vad som är litet? Man jämför det med något annat naturligtvis.

Ta mina fingrar som exempel, har alltid haft en bild av dem som något korviga (ja KORVIGA inte kurviga!) men jag har blivit motbevisad. Med råge.

Efter att ha kastat förbannelser över FedEx hela helgen dök de slutligen upp på måndagseftermiddagen. En upplevelse som förresten inte alls stämde överens med den bild man byggt upp utifrån alla amerikanska filmatiseringar;

"Dörrklockan ringer och jag öppnar, iförd en lyxig morgonrock i satin och små nätta tofflor med rosett och taxklack. Håret är uppsatt i en perfekt knut i nacken och jag doftar friskt av mandelblom. Kinderna är naturligt rosiga och läpparna glänser i en lätt korallrosa nyans. Utanför står en muskulös man i åtsmitande FedEx uniform och keps. Den perfekta tandraden gnistrar när han glatt ler mot mig och lämnar över det platta paketet. Jag ler försynt, men ändå lite förföriskt, när jag signerar den elektroniska dosan. Han önskar mig en fortsatt bra dag, blinkar med ena ögat och går rakryggat tillbaka mot budbilen. Solen skiner, fåglarna kvittrar och det sista jag ser innan jag åter stänger dörren är FedEx killens stenhårda bud-bärar-rumpa som knappt får plats i uniformen. (I fantasin bor jag inte i trapphus!)"

Verkligheten var dock inte lika smickrande:

"Dörrklockan ringer. Gizmo börjar hysteriskt skälla och jag nära nog snavar över honom på väg ut i hallen. Jag har ingen skir sidenrock på mig utan snarare en urtvättad "hajen-tishirt" som jag försöker dölja med hjälp av en noppig filt. Håret är morgonrufsigt (trots att det var sent på eftermiddagen) och uppsatt i en barnslig tofs mitt på huvudet. Kinderna är bleka och läpparna torra som sandpapper. Jag doftar inte heller av mandelblom, faktum är att jag nog inte doftade alls. Mest troligt osade jag nog av geggig lermask och vitlök (Droskans aioli till lunch).

Utanför står heller ingen Herkules i FedEx-fodral. Mannen framför mig är iförd snickarbyxor, vilket hade kunnat vara attraktivt om det inte vore för det faktum att de var smutsiga och framförallt; i fel storlek!

Gizmo började utstöta gutturala väsningar och jag försökte febrilt fösa undan honom med foten medan jag hafsigt kluddade ner min signatur på pappersarket.

Ingen blinkning, inget solsken, inga kvittrande fåglar..... Bara leriga skoavtryck på dörrmattan....

Så för att komma till saken:

I JÄMFÖRELSE med Rickard har jag väldigt nätta små fingrar. 

 

Så trots min besvikelse vad gäller budningen var innehållet i paketet desto mer tillfredsställande!!!

För att återkoppla till rubriken; min ring är liten, Rickards är stor! 

Avslutningsvis vill jag citera min husgud; Anna Anka, som menar att renlighet är det viktigaste i livet. "Allt annat är irrelevant"

Jag tackar för dom visdomsorden. Nu vet jag vad relativt innebär på riktigt.