Tid för retrospektion

Ibland kan det vara nyttigt att blicka tillbaka på perioder i ens liv då man har agerat en aning utanför ramarna så att säga. Låt oss kalla det retrospektion.

De i min närhet skulle nog säga att jag var aningen ivrig (läs: emotionellt instabil) som fick sin kulmen i fredags då jag helt sonika bestämde mig för att NU är min väntan över!

Efter att tidigare på förmiddagen mottagit en helt OBEGRIPLIG redogörelse över min försändelse från TNT hade den berömda droppen inte enbart fått bägaren att rinna över, utan även skapat en tsunami i miniformat. Jag greppade genast telefonen och påbörjade en telefonkedja utan dess like...

På TNT lät man meddela att klänningen mycket riktigt släppts ur tullen och skulle levereras till min dörr under dagen. Skeptisk som jag är valde jag att lita på min misstänksamma ådra och vände mig direkt till Poståkeriet. Där bad man mig ringa både hit och dit. Så jag ringde.... först hit... sen dit....

Hit kopplade mig vidare till dit som bad mig dröja kvar. Något paket adresserat till Ida Nilsson i Umeå fanns varken här eller där så jag skulle återkomma under eftermiddagen. Och tro mig... nog återkom jag alltid.

Hela proceduren började om från början igen innan jag tillsist fick kontakt med självaste åkerifarar'n som hittade paketet på två röda. Tydligen hade det legat där hela tiden!!!!!!!!

Efter vissa påtryckningar lyckades jag övertala, låt oss kalla honom Bosse, att få komma dit och hämta paketet personligen. Efter att ha kört vilse två ggr och börjat saxvända  utanför Norra Trä och Bygg ansåg Rickard att det var dags för honom att ta över ratten. Poståkeriet a.k.a "Fort Nox" (tack vare dess meterhöga järnstängsel) verkade inte ha för avsikt att släppa in oss. Klockan tickade och svetten lackade. Sekunder innan jag i panik skulle slänga mig på porttelefonen kommer en postbil med samma avsikter som vi. EUREKA!!!! När portarna öppnades var vi inte sena att haka på. Det kändes lite spännande, ja nästan lite olagligt att smyga sig in på det där viset, vilken KICK!!

Två minuter innan stängning tryckte jag på den anspråkslösa ringklockan och släpptes in av ingen mindre än Bosse själv.

- "Ida antar jag?", sa han och log ett ironiskt leende.

Jag valde att bortse från hans nästintill ömkansfulla uppsyn, tog paketet och skuttade iväg till bilen.

Syftet med retrospektion är att man ska ges tillfälle att reflektera och analysera situationer i vilka man kunnat handla annorlunda. Syftet med MIN retrospektion var kort och gott att visa vilken oerhört driftig person jag är.....

Måhända att driftig inte är det ord andra skulle använda för att beskriva mig, men det är ju det som är det fina med att blogga.... det gör det SÅ mycket svårare för någon att säga emot mig!