Borta är inte ens bra nu för tiden....

I tisdags morse bar det av mot den kungliga hufvudstaden.

Trots att veckan dessförinnan hade varit både blåsig och kall stod jag och frös ute på parkeringen, iklädd shorts när Malin kom och hämtade upp mig.

Hade hört att det var varmt i söder och klädde mig därefter.

Det var dock INTE varmt i Stockholm!

När det blev dags att checka in bagaget på Skellefteå flygplats blev Malin lite fundersam.

Man kan inte bära med sig vad som helst ombord va?

Mannen bakom disken undrade vad detta "vad som helst" kunde vara.

- Åkerbärssylt, en västerbottensost och torkat renkött.

Mannen såg fundersam ut.

- Vi kan inte leva utan vår ost och torkat renkött, gav jag som svar på hans funderingar.

Osten och det torkade köttet fick vi bära med oss men  åkerbärssylten fick vi allt lov att checka in. Bäst att ta det säkra före det osäkra, vem vet vilken biologisk krigsföring som kan ta sin början i en liten syltburk.

Med hjälp av ännu en helt fantastisk applikation i Malins smartphone kunde vi enkelt navigera oss till hotellet, som förvisso låg mitt i stan.

 

Man kan ta tjejerna ur Norrland, men inte Norrland ur tjejerna

Efter att ha packat in Petters present i minibaren tog vi en promenad runt stan, fortfarande iförd shorts då jag glömt långbyxorna hemma. 

Att "packa lätt" är alltså inte att rekommendera!

kl 17 började utställningen på Beckmans, och trots att vi haft flera timmar till vårt förfogande var vi ändå sena.

Hoppade därför in i en taxi som stod alldeles utanför och väntade.

Men inte på oss uppenbarligen eftersom chauffören bad oss ta en annan taxi istället!!

Tydligen ansåg han inte att sträckan var tillräckligt lång för att han skulle göra sig mödan att trycka på gaspedalen.

Jag sa inte ett ord utan klev helt sonika ut ur bilen och började gå.

Lite mesigt kan man tycka.

Men jag vill ändå poängtera att jag suckade ljudligt när jag klev ur, samt att jag smällde igen bildörren extra hårt. 

Passiv aggressivitet kallas det.

Jag tror att budskapet gick fram i alla fall.

Kom fram till utställningen ett par minuter efter 17.

Kände oss vilsna och aningen malplacerade bland alla estetiska människor.

Hur klär man sig när man ska på vernissage?

Kan fortfarande inte ge svar på det, men rött läppstift och tjocka, markerade ögonbryn var ett genomgående tema som jag önskat att vi haft kännedom om innan.

Hittade så småningom Petter.

Han stod kanske inte EXAKT såhär när vi hittade honom.... men nästan...

Trots att vi följde honom på nära håll under hans fyra veckor i Norsjö var det ändå helt fantastiskt att få se det slutgiltiga resultatet.

Det kom no å bli nåt av den där pojken!

Dagen därpå fick vi en guidad vip-tur runt själva skolan och fick ta del av arbetet bakom kulisserna.

Inte riktigt så glamouröst som man skulle kunna tro....

Vill inte skicka fel budskap till alla ungdomar där ute som fortfarande är tveksamma till högskolestudier. Riktigt så HÄR kul har man INTE! 

Men öl och skräpmat kanske är en förutsättning för kreativitet?

Undra hur många öl som krävdes för att komma fram till det här?

Efter lunchen och den guidade turen var det så dags att bege sig hem mot norrland igen. Men det kändes inte sorgligt på något sätt.

"Borta bra men hemma bäst" är förvisso sant, men just den här gången kände jag inte ens att borta var bra.

26 spänn för en halvliters cola, armbågar i ryggen när man står på fel sida i rulltrappan, otrevliga expediter och taxichaufförer som nekar en kund är bara några exempel på varför Stockholm och jag inte kommer överens.

Jag trodde att skjutsa människor mot betalning liksom var själva konceptet med Taxi??

Stockholm duger just så pass att semestra i längre....Tvi!

Nä, det känns med andra ord bra att få lite distans till det hela.

Ser dock fram emot min och Rickards roadtrip dit nästa vecka.

Ses på torsdag stockholm!