I de lugnaste vatten.....

Såhär dryga 6 veckor innan bröllopet väcks såklart många tankar..

Hittills har de mest kretsat kring hår, smink, kläder och flygrädsla. Men den viktigaste frågan av alla måste ju ändå vara -"vem är det jag ska gifta mig med.... egentligen?"

Har under våra sju år tillsammans givetvis hunnit samla på mig en hel del information. Enligt hans f.d. dagmamma var han "besvärlig"...... (lång paus)

Han rymde ofta och lyckades övertala sina kamrater att göra detsamma. Men till skillnad från andra barn i hans ålder var hans äventyr välplanerade och på fullaste allvar. Inte hade han en tanke på att återvända heller. I grusgropen kunde de leva gott på den mat de smusslat med sig i sina ryggsäckar, tyckte han. När så de övriga tog sitt förnuft tillfånga och ville gå tillbaka kastade han besticken ned för klippblocken i vredesmod.

Skäll fick han alltid såklart; men det hindrade honom inte från att upprepa proceduren gång på gång.

Jag hade kunnat avskriva detta som ett oskyldigt pojkstreck, men jag har alltid haft en känsla av att den sockersöta lilla killen i röda manchesterbyxor och hängslen som porträtteras i alla familjealbum hade en mörkare sida...... och mycket riktigt.... 

I fredags när vi lagt oss och månljuset dansade på fönsterbläcket lyckades jag tränga igenom hans oskuldsfulla skal.... 

Förutom att ha bundit fast sin treåriga lillasyster på en trehjuling för att sedan förtöja den bakom familjens Schäfer har han även stulit såpbubblor, tuggummi och.... rostbiff!

Kunde inte sova på hela natten. Tänk om denna rebelliska sida är genetisk? Kommer även jag att tvingas åka runt och leta efter mina barn som rymt från skolavslutningar, hälsoundersökningar och dagmammor? Kommer även jag att skamset tvingas återlämna stulna charkuterier från den lokala ICA butiken? Och kommer även jag att få ett telefonsamtal från skolans rektor efter att min son slagit ner någon i parallellklassen med en träsko?

 Har jag tur hoppar den över en generation..... Mina hypotetiska barnbarn är ju faktiskt mina hypotetiska barns problem. Eller hur?