Vänder andra kinden till....

Så försvann den då, värmen, och alla förhoppningar med den.

Du visste det, jag visste det, vi ALLA visste det, men ändå kan man inte hjälpa att man blir besviken och lite bitter. De säger ju att hoppet är det sista som lämnar en och jag var nog inte ensam om att tänka att.... kanske i år kommer sommaren tidigare än beräknat.

Det känns som att någon dinglade en  snickers framför mig, lät mig smaka en liten bit i kanten för att sedan rycka undan den just som jag aktiverat smaklökarna. 

Men jag vägra se mig besegrad. När vädret nu ger mig en käftsmäll vänder jag andra kinden till. Rensade därför sparbössan på småmynt och traskade iväg till närmaste solarium. Ni kan bespara mig all skrämselpropaganda, jag vet redan att det är o-sunt att sola. Säkert o-coolt också! Men jag har hunnit få ett par fräknar som jag blivit o-måttligt förtjust i, är det brottsligt?

Beslöt mig ändå för en mjukstart och ansåg att 12 minuter fick räcka. Trots detta blev jag ändå lite besviken över att inte ha bränt mig någon stans. Att gå runt som en polkagris i en vecka eller så brukar annars vara startskottet på sommaren, i samma utsträckning som björkblomningen ungefär.

Medan jag låg där och kände mig aningen fånig började jag fundera på det här med solbränna.... För ett par hundra år sedan ansågs en brunbränd hy vara ett tecken på fattigdom eftersom det indikerade att man arbetade utomhus. På 80-talet var det precis tvärtom; var man brunbränd under vinterhalvåret hade man förmodligen haft råd att åka utomlands.

Idag kan man köpa sin solbränna på närmaste KICKS-butik eller göra som jag och betala 30 spänn för ett par minuter cancerogen strålning!!! Ruinerad blir man hursomhelst......

Men det är MITT sätt att räcka långfinger åt 10 grader och blåst!