En helt vanlig måndag....

Igår såg jag något jag inte sett på väldigt länge.... ett starkt ljus från himlen! Solsken tror jag att det heter.....

Efter jobbet snörde jag in väskorna i bilen, trampade gasen i botten och blåste i MINST 80 km/h längs E4an (har ju fortfarande prövotid, tror jag, så det kändes onödigt att överdriva).

Sladdade upp på gårdsplanen, sprang upp för trapporna, grävde i väskan efter husnycklarna som naturligtvis låg i jackfickan hela tiden, snubblade över hunden i hallen, krängde av mig ytterskorna, råkade trampa på hunden igen, ilade in på toaletten och stoppade plattången i eluttaget.

In i sovrummet, bytte kläder, in på toaletten, brände mig på plattången, hittade inte sminkväskan, försökte släta ut den stora hårbucklan på huvudet efter en lång dag i hästsvans.

Tittade på klockan, fick panik, på med rouge, skippade ögonskuggan, kletade på lite mascara, tittade på klockan igen, ännu mer panik! Drog på mig skorna, tog jackan på vägen ut, svingade mig ner för trapporna, glömde mobiltelefonen, jättekliv upp för trapporna igen. HUNGRIG! Roffade åt mig en paprika ur kylen, kastade mig in i bilen, körde alldeles för fort mot korsningen, tvärnit. Rattade med ena handen och knaprade paprika med den andra.

Stannade utanför Matilda, grävde efter mobilen i väskan, den låg på golvet, skickade sms till Matilda att komma ut, väntade. Åt det sista av paprikan och slängde skruttet genom rutan. Kladdade på lite läppstift med hjälp av backspegeln, tog bort det med baksidan av handen igen. FORTFARANDE HUNGRIG!!!

Matilda kom ut, uppenbart stressad och hungrig hon också. Körde på ettans växel alldeles för länge. Skrek åt långsamma fotgängare. Körde vårdslöst över farthinder, uppträdde förvirrat, svettiga armhålor.

Väl framme på Droskan kunde jag äntligen andas ut..... tills dess att vi blev varse om vad kvällen skulle innebära. Att vi MÖJLIGEN skulle hamna i deras reklamfilm visste jag redan, men när Anna Lena gick igenom kvällens upplägg kom paniken smygandes igen.

Uppsökte toaletten, letade reda på ett läppglans, gjorde inte saken mycket bättre, såg shleten ut. Uppmanades att besöka baren, sökte efter kameran med blicken, försökte se naturligt avslappnad ut, stel som en pinne!

Ställde oss i matkön, förvirrad av alla små skålar, ville inte göra bort mig med att lasta på för mycket, gjorde det ändå.... JÄTTEHUNGRIG! Försökte dricka mig mätt på cola.

OBS! Armbågar på bordet sker på egen risk!

ÄNTLIGEN käk, rå tonfisk på tokhett stenblock, åt för fort och brände mig på tungan.....

Uppmanades att besöka baren igen, den här gången skulle vi följa kameramannens anvisningar. Ville inte gå samtidigt som de andra, i mina höga stövlar såg jag ut som en jätte i lilleputteland. Fick lov att gå samtidigt i alla fall. När jag äntligen intagit min naturligt avslappnade pose vid bardisken var kameran redan av.

Gick tillbaka till bordet, alla mätta och belåtna... utom jag. Fick Matildas rester. GOTT i kvadrat! Mindre nöjd med min insats som statist, mer nöjd med käket....